Visdomständer//"And the air is withholding the sound of its wellspring. And our heads approach a density reminiscent of the infinite productivity of the center of the sun."


Vissa stunder, som när man vaknar av att solen ettrigt sliter i ögonlocken, då man går mot spårvagnen och förvånas över att andas in den friska doften av gräs, hav och varm jord, när bilarna på motorvägen vrålande drar med sig enorma dammoln över asfalten, populärmusiken ekar mellan höghusväggarna och folk leende tar på sig solglasögonen, då man ställer sig på balkongen och vinder drar i håret utan att kylbitas och alla våningar nedanför ser man tanter långsamt ta sig fram med feta knähundar släpandes efter sig. Nätterna är förvånadsvärt ljusa och varje dag känns längre. Då människor sträcker på sig mer och lyfter hakorna. Det är vid sådana små stunder som jag minns och saknar Shanghai.
För just vid den här tiden på året doftar Göteborg som Kina. Det gör mig lite glad.

(foto: Yi Jin, jag, Laurie Bartley och Greg White.)

Gryningsriddarna//tebjudning i känslolandet och giraffmönstrade zebror "Ladi Yeti and the Palace of Artificial Polarbears", We still got the taste dancin' on our tounges


Ser ut över allt gyllene som aldrig tar slut, vaken timme efter timme, timme efter timme, ända tills det där mörkret börjar blekna och allting blir citrus, alldels ljus, frostig, apelsin. Ta vara på varenda sekund. Känna att man lever på riktigt, bland massor av svordomar och vackra ömhetsrepliker. Aldrig vilja åka bort, aldrig slita sig loss, aldrig skiljas åt, aldrig aldrig aldrig. Aldrig vakna upp från det utan bara fortsätta drömma.  Lova bort hela nästa sommar till att hälsa hem och hälsa på. Gick från att ha ett kungarike av sjalar till att bli konkursad, förutom att H snodde mina två favoriter (efter ett och annat slagsmål) bytte jag bort ytterligare tre stycken, och blev samtidigt en halsduk rikare.  

Mellanlandar snart i ett regnigt London. Cirkulerar över luddiga molnmassor, äter äggmackor, sippar skållhett kaffe och lyssnar på Wild Beasts.
Och allt som egentligen behövs är missbrukande av pepprig sommarmusik och efterlängtat sällskap.
Vi kommer ses igen mina fina.

Sjögräsdisco//"If you change the way you look at things, the things you look at change."


Besökte äntligen le Expo, supergalan, eventet alla pratat om sedan vi var här i april förra året. Det som varit orsaken till att folk pimpat ner hela staden med reklam och konstant fula små maskotar som sprungit omkring i köpcentrum. And it was, yee, a lot of people.

Sveriges paviljong var sorgligt nog sämst. Kändes inte så fantastiskt bra att mötas av en misslyckad rulltrappa och en tavla på Pippi Långstrump när man kom in, en konstig blå ballong ingen förstod innebörden med och lite utspridda IKEA-möbler och en miniatyrisk rutschkana som "Höjdpunkt" i slutet.

Allt påminde om en föreläsning i miljövetenskap.

Utanför trodde vi att det skulle bli något enastående uppträdande, men när vi väntat i cirka tjugo minuter och det enda som hände var att en liten kille beatboxade och tafatt försökte hänga med i en robotdans, gav vi upp. (vet inte om han bara övade eller uppträdde på riktigt, dock håller jag med snubben i röda skjortan. Not impressed)

I jämförelse med folkmängden på Frankrikes paviljong.

Eller Spaniens, som var helt magnifikt breathtaking med hologram, animerade stormar med flodvågor som brakade genom rummet, flamenco-dans och tjurrusningar.

Dessutom som kronan på verket hade de en enooooooorm(t) välgjord bebisrobot, som på långt håll såg ut som en riktig. Ändrade ansiktsuttryck när man passerade och följde en med blicken. Ba wow.

Tyskland hade en väldigt Rammstein inspirerad byggnad, med fokus på elektricitet och energi. (förvånad?) De hade en planetstor boll i mitten som skulle ändra färg och rörelsemönster ju mer man skrek och klappade i händerna. Lagom ont i öronen efteråt.

Slovakien hade en miniatyrcirkus. Som mest störde folk och flängde omkring. Men de var långt mycket mer intressanta än Pippi Långstrump.

Hann gå igenom några fler innan det var dags för parad.

Fina dräkter från Beijing.

Och åt mat på vad som skulle kunna vara Shanghais nomnom-igaste restaurang. Ägaren diggade oss och vi fick hans visitkort och surpriseefterätt; en gelépudding med sjögräs. Gällde att hålla masken för att inte börja skratta när man såg att den hade en liten discodans för sig själv i skålen på grund av vibrationerna.

Såeh. Förutom att man skäms litegrann för att vara svensk så var dagen fin.

(foto: jag)

Breadheadbangles//kaleidoskophästar och "But more important than all of these things? The knowledge that secrets stay quiet, so please don't make a sound."


Bästa gatubandet. Med tanke på hur extremt karismatisk sångaren var lär jag inte bli förvånad om de kommer spela inför fetingstor publik in no time. (diggar gitarristens minspel)

Hittade även en awesome butik. Skulle kunna spendera en hel dag därinne. Dock var allt (precis som ALLT är i jämförelse med Kina-standards) väldigt dyrt.

Smygfotade gangstahs.

Och mindre rebelliska sådana.

Hängde i gallerior.

Och vi blev mer våldsfotade än vad vi försökte själva. Kändes lagom tröttsamt efter ett tag, vi som trodde Shanghai var överdrivet med sina "omg can I has pic of you?" frågor. Men inte då.

Hade velat haft den där masken, men letar fortfarande efter min tiger.

Köpte en U.S Army jacka på Sex Pot Revenge (mitt gamla favoritmärke, oh the memories), som jag ska pynta sönder när jag kommer hem. Tappade bort oss i Aikihabara och fick hjälp av en liten kille som såg precis ut som Sotarpojken. Fortsatte leka arroganta fotografer för att folk skulle vilja bli fotade. (Ganska motsägelsefullt, men ju mindre intresserad man verkade desto mer ville alla vara med på bild.)

Morgonen efter var det dags att packa. Gick rätt dåligt.

Fick världens godaste frukost; klassisk Miso-soup och risbollar, fruktkompott, skaldjurssallad och skrev även upp receptet från gårdagen på hur man gör kaffegelé med vegomjölk. Låter förjävligt men aldrig ätit något liknande, delicious indeed.

Avundades takterassen.


Adorabla familjen (minus dottern som sov), gillar att de alla är så extremt olika men passar tillsammans ändå. Och extra plus i kanten var att pappan var en riktig slacker och tillbringade sitt lov med att läsa manga och kolla på J-rock-videos. Minns fortfarande chocken då jag såg honom sitta i soffan och digga takten till Scar.


Och känns sorgligt att vi bara tillbringade tre hela dagar här, och vi hann varken till Gundam caféet eller äventyra på nätterna. Dock har jag lovat, fler pers än vad jag minns, att återvända nästa sommar. Då blir det party.

(foto: jag och E)

Regnbågsströssel och älghannar// Boku wa totemo namakemono desu och "Ey baby wanna go for a ride?"


Anlände mitt i ett potpurri av lovdagar, turistmassor, ungdomsgäng och cosplayfirande av Hide's Memorial. Verkade som om hela Tokyo tagit ledigt på en gång, och alla firade tillsammans.

Bor hos en urmysig famillj med ett fantasiskt hus i ett klassiskt tågspårskantad område, med neonfärgade lägenhetshotell och rostiga cykelställ.

Ett fåtal stationer ifrån detta.

Och detta.

Märkt att bara man hittar rätt sorts gator så blir man bombarderad av intryck. Och målbrottsskrattande pojkar så långt ögat kunde se. Blev nästan lite för mycket.

Nog den finaste reklamen jag sett på länge.

Tillbringat första dagarna i Harajuku, Shibuya, Roppongi, Kenda, Aikihabara och Ginza.

Våldsfotat blyga människor.

Mer eller mindre tacksamma.

Hängt på teknikoutlets, ätit pannkaksrullar med glass och random innehåll (oh.. my.. lord... so good), tappat bort oss i myllrande småmarknader och dreglat på alla pyttegulliga hippiebutiker och musikaffärer på Harajukus hustak.

Nästan lika välförståeliga skyltar som i Shanghai.

Vi hittade en partyhatt och jag blev cool med k för några sekunder.

Såg största zeppelinaren som cirkulerade över himlen, hade ett sådant sug efter att göra en Stålmannen och lifta med den. Men vet inte hur den gubben gör egentligen, för hur jag än försökte fistfighta mot det stora blå så fungerade det inte.

E försökte leta reda på en riktig trilbyhatt, men de enda vi fann var somrigt pimpade versioner som varenda tös tycktes bära med sig. Jakten fortsätter.

Han hade nog världens mest själadödande yrke. Att stå i 27 gradig värme och presenta gosedjur med lolikläder och femtio pers som står och skrattar åt en lär vara tillräckligt för att ta till tårarna när man sitter på tunnelbanan hem. Respekt för att han höll masken uppe.

Käkade lunch på en restaurang vi blev rekommenderade.

Kött vanligtvis är dislike, men detta var godare än vad en zombie skulle tycka om att få ett nyutskuret lårben. Ägaren var en charmig indier (tror vi) som småpratade och prasslade med tidningar och log för sig själv.

Och vet inte hur man kan beskriva detta hus. Har inte vågat gå omkring och fota så mycket än. Takterass, svindlande små trappor, högt i tak, syrenbuskar och apelsinträd, knirrande järngrind och trädoftande golv. Riktigt högt i tak dessutom. Och självklart har de en rymdsondstoalett utan dess like, Sputnik hade blivit dödsförälskad.

Återkommer med en mer genomarbetad text och förhoppningsvis bättre bilder om någon dag, just nu har man knappt tid att sova för att kunna hinna med så mycket som möjligt. Och lära sig detta språk går sisådär, kommer prata blipblop-slang när jag kommer hem.

(foto: jag och E)

Bellywobblare och maskrosluddiga peacetecken//"They work at the ferris-wheel and the shooting gallery where you win a fluffy duck. Now we're all shipwrecked."


Sista två dagarna efter provet var ordentligt proppade.

Hade torsdagsparty aka amen-hejrå-rå-fest.

De stora pojkarna tävlade i dryckesmetoder.

Andra nöjde sig med sällskapet.

(Hs sockersöta soon-to-be-nüpengyou. Bild snodd ifrån honom)

Dagen efter gick vi upp i ottan. (eh) Och käkade lunch med tv-spels snubbarna på ett koreanskt hak.

T blev Samuraj efter att han lyckats äta superstark köttgryta.

Stötte på en av mina idoler igen. Mister D. Går även under namnen Italienarrrn eller han-med-blicken. (alla dessa alias japp)

Hade picknick på gräsplanen.

Åt haribonallar för första gången sedan i julas. Därav koncentrationen.

På kvällen åkte vi till THE BOAT, som vi inte hann få biljetter till då det var slutsålt. Det var kallt och H och R hade försvunnit så jag var lagom missnöjd och funderade på att åka hem igen (redan rätt död av trötthet). Men icke. Så dyker herrarna upp med finaste överraskningen. Anslagstavla full av mysiga minnen och 5 års jubileum på Barbarossa. Blev ansiktsmålade och såg på otroliga fyrverkerier (då Expot invigdes precis i tajmning med vår entré), kollade på uppträdande bellydancers och blev matade med arabisk folkmusik. Så vackert.

Då taxibilarna var onårbara på grund av folkmängden som sprang omkring ute fick jag agera frihetsmula ett tag. Vi fortsatte paraden mot några fler klubbar, där resten av vardagshjältarna väntade.

Sedan var det dags att åka till flygplatsen.
(foto: jag och H)

Snurrimpuls//"And oh, how we blinked to the rhythm of these soft thuds just to keep the lights alive."

Läsprov, hörprov, skrivprov: Avklarade.
Grammatikprov: inväntar.
Har missbrukat glass (upptäckt en ny favorit som innehåller 70% choklad, 25% bär och 5% glass, sagt att jag inte ens gillar smaken av vaniljglass? behövs inte nämnas här), suttit på gräsplanen och präntat in tecken efter tecken i minnesbanken. Höll på att svimma efter hörprovet då jag suttit och spänt hela kroppen i en och en halv timme, hållit tillbaka hostan som försökt spränga revbenen inifrån och alla små hjärnceller fokuserade på att förstå vad de brusiga rösterna språkades om på bandspelaren. Allt ifrån elefanter till politik.
Dock återstår bara storklimpen imorgon, sedan blir det 36 timmars party och efter det Tokyo. Funderar på att åka direkt ifrån båtmaskeraden till flygplatsen, men får se.
Nu: kurera lungorna med citronte och vänta på att ögonlocken ska förvandlas till elektriska rullgardiner vars fjärrkontroll vilar i John Blunds magra händer.
Och ja. Senaste inhandlingen av film är inte så fantastiskt upplysande då jag endast köpte sådana jag redan sett men även vill äga. (jag gillar fortfarande Saw-filmerna, slå mig inte) Om man bortser ifrån några av de koreanska som verkade värda. Och en heeeeel dvd-box med GTO (Great Teacher Onizuka). Så fina minnen.
Han är min hjälte. På riktigt.
(foto: H och jag)

Asfaltsketchup//All our lives compressed to one och "jag vill mest bara se en annan del av aprilhimlen".


E fyllde stort och det firades med att bli väckt halv sex av att jag och H kom inbrakande med supertårta, komponerat till Ärofylld Födelsedagsmusik och några tafatta omkringhoppande danssteg. Hon blev glad. Och fick dessutom en ocrablå gitarr jag, tills vidare, döpt till Lucius.

Vi åt mat på vad som skulle kunna vara Shanghais bästa japanska hak. Rullade därifrån.

Och lördagskvällen var en eufori i sällskapande, pizzor, vattenpipor, chocolate pancakes, magknipsskratt och rökridåer. På en bar vid namn Helen's. Otroligt att jag inte upptäckt den tidigare, hela inredningen påminde om motellet vi bodde på i Korea. Varenda vägg hade citat och gamla affischer, och lamporna var täckta med sammetstyg och tidningspapper.

Jag såg lika intelligent ut som vanligt.

Vi lyckades även dra dit pojkarna från skolresan. Och Hs halva kompisliga och en massa bekantas bekanta. Självfallet fick de för sig att jag kunde flytande japanska (sedan jag halvt lyckades med att hålla en diskussion och gjorde misstaget med att förklara att jag förstod vad de sa, men inte kunde prata). Blev bombad med frågor.

Mistah R hade kvällens mest rebelliska tröja.

Jag (och H) fortsatte hålla samma höga standard på det intellektuella utseendet.

R var rökringsmästaren. Han lyckades, förutom alla dessa perfekt formade ringar, göra något som liknade en Miffy-kanin. Jag var tokigt imponerad. Han borde bilda klubb med Gandalf.

Sedan blev jag uppäten.

Och Wakka förlorade en vadslagning så han tvingades äta (dricka?) en kapsyl ketchup. Oh the horror!

Det var väl sådär.

(älskar bruden till höger)

Diskussionsämnena var underbara. Och fick även tips på vad man helst borde göra i Tokyo.
(en vecka kvar, magaahd)


Folk blev lite mysiga.

Andra trötta.

Spenderade resterande morgonen/dagen med att plugga. Och har lovat att både spela basket, pingis och åka maskeradbåt (favorit i repris) när proven är över. Three days to go!

(foto: de fult analoga: jag, Svart-vita och resterande: Mister H)

Pegasusburgare//båtliftare och "She could've killed me right then and there. Det var helt fantastiskt."


Har inte fotat något idag på grund av tidsbrist. Istället hann jag påbörja en akryltavla, plugga och kolla på massor av film. Som firande för att vi klarade av HSK-provet imorse (som var vidrigt svårt, tänk högskoleprov in chinese och halvera tiden) köptes det choklad och glass. Dessutom hittade jag en ny favorit t-shirt (nästan) på Walmart för ynka 10 spänn. Inte för att jag gillar hamburgare, eller ens äter det, men blir glad av den ändå. There's sumetin 'bout those burgers.

Och gillade verkligen Clash of the Titans, troligen bara för att effekterna var perfecto men handlingen kylskåpstom. Första gången jag både sett en lyckad Medusa, Kraken (som fick mig att längta efter Åke, waah) och Färjkarl. Oraklen var riktigt fantastiska de också, förutom att de påminde lite för mycket om en viss ögonlös herre ifrån Pan's Labyrinth. Sen kan man diskutera om filmen var bra annars. Ehe. Nä. Satt mest och dreglade över animationerna.

Paljettplaneter//glasögonkungar och "your hair is the most amazing I've seen"


Har pluggat likt en nergrävd purjolök sista dagarna. Förutom HSK-provet imorgon, tornar även sluttentorna upp sig som hotfulla skatteindrivare med sina frostfuktiga andedräkter klibbandes i nacken. Gårdagen fick dock en behövlig paus då lillgänget beslutade sig för att klubbcruisa omkring i youngster-kvarteren. Slutade med att vi hamnade mitt i en gayklubbsshow (som i sig var helt fantastisk, publiken till trots) åt 3-på-morgonen-frukost och dansade oss svimfärdiga till Formel-1-inspirerad-african-house-but-yet-techno-trum-musik. Både R och F ska få uppleva det fantastiska nöjet att se F1 live på söndag, tydligen en av de största tävlingarna på år, biljettpris cirka 4000, men de har såklart fått gratisbiljetter ifrån sina supreme EXPO-jobb. Abo. Har inte varit på en sådan tävling förut så kan inte säga så mycket, annat än att jag är lite avis. Rätt mycket faktiskt. Motorvrålande damm- och grus-sprutande farkoster i kamp med varanda sitter ju aldrig fel.
Och har fått rätt underliga beroenden angående mat. Tidigare har jag säkert ätit ett kilo apelsiner per dag (citrussäsong och allt, like candy for le soul), men nu tycker jag det är alltför sött så helt plötsligt sitter jag där med en skål grapefrukt, riktigt sura sådana, och pillar kärleksfullt ur kärnorna medan smaklökarna (jag återkommer verkligen med min dåliga humor här) dansar tango av lycka. Selleri ligger också högt upp på favoritlistan, fungerar nästan till allt. Finns inget godare än rå selleri, philadelphiaost och valnötter. Oh.

Massor av fin musik har upptäckts också. Bland annat en låt (Hips for Scotland)som jag glömt att jag lyssnade sönder för cirka fyra år sedan, och som jag nu missbrukar igen och alla gamla minnen återuppväcks varje gång jag hör de lågmälda trummorna och de fågelliknande visslingarna. Storm och The Loving Sounds of Static är också fina partystarters, framförallt dessa tidiga morgnar då man mest av allt känner för att ställa väckarklockan fel och sova till sen eftermiddag. Min dygnsrytm vägrar förändras har jag märkt. Trots enorma kaffedoser och c-vitamininjektioner.

(Och stående ovationer ifrån intresseklubben på det här inlägget.)

(foto: Michelle L och Records)

张家界 DAY THREE & FOUR//"The secret of eternal life will reveal itself only to those who are destined to know."


Gick galet långa sträckor, uppför nerför innan vi fick reda på att vi bara skulle stanna på ett ställe i 10 minuter för att sedan gå tillbaka. Men värt ändå.

Fanns ju golliga saker att titta på.

Förstod aldrig innebörden med godzillastora hänglåset förrän långt senare.

Då jag upptäckte att det satt miniversioner lite varstans med inskriptioner om oändlig kärlek och små förlovningsdikter. Lovemountain, indeed.

Åkte sedan superhiss, till 324:e "våningen". Var konservburkstrångt men alla var peppen ändå.

Försökte ta fler hej-vi-är-turister-bilder, men det gick sådär med att försöka vara allvarliga.

Promenerade omkring på små rangliga platåer, genom skogsdungar och hala stentrappor. Var alldeles för fascinerad för att ta särskilt många foton.

Lärde känna fler underbara människor.

Tog säkert 100 bilder bara på den här påfågeln. Mest för att den bytte position exakt på sekunden när kameran klickade, så roade mig med att klicka i superfart vilket gjorde att den snodde omkring i små cirklar och kacklade uppspelt. (sa jag att jag tycker om fåglar?)

Eftermiddagen var ägnad åt att köa till vad som skulle kunna vara linbana of doom.

Satt tillsammans med några kinesiska affärsmän som tyckte vi var väldigt intressanta (vi satt klistrade mot glaset och "OOOOOH":ade oss konstant)

Fanns massor av klippor med beskrivningar och bakgrundshistorier. Denna hette Roman Emperor. För er som inte ser kan ni tänka er att det är ett hjälmprytt huvud (stora klimpen längst upp) och sidoplattor, med ansiktet (det pyttelilla under hjälmen, pygménäsa osv) som glor åt vä(n)ster.

Tappade aptiten igen.

Sista dagen begav vi oss till ytterligare en park, för att vandra i grottor.

Käkade lunch med fler japaner. Och besökte även resans värsta toalett. Inga detaljer behövs annat än att vi inte GICK, och att det var Niagara-fallet i kloakform därinne. Nöden har lagar, ibland.

Hemmabyggda väderkvarnshjul.

Grottan i sig var HUUUUGE. Dock tog jag knappt några bilder annat än den ovan, då vi åkte båt, ser ut som discoflotten nummer ett, men berodde på att jag glömt ändra ljusinställningar. Hursom.

Tusenåriga vattenpölar.

Sedan begav vi oss, halvdöda och "packproppade" till tåget.

Spelade ett hjärnskrynklande japanskt kortspel, UNO, Hej Knekt (reaktionsförmåga=noll), åt ångande nudlar och billig choklad, lärde oss fler fraser på olika språk och lyssnade på awesome musik. Somnade som ett ägg men vaknade efter knappt en timme av att jag föll ur sängen. Tåget gjorde en stark inbromsning just när jag skulle byta sovställning, så jag tumlar över kanten insnärjd i täcket och landar inte så fantastiskt mjukt med baken först. Ljudlöst smärtvrål och allt det där. Fint inklämd bland de andra sängarna och benen spretande. Ingen annan vaknade av mitt failande heller. Nästan lite besviken. (Och vill inte veta hur stort blåmärket kommer bli.)

Andra sov bättre.

张家界 DAY TWO//wrestlingapor, "HONTO NI?" och silverflickor


Åt ris och ägg till frukost (magen var lagom glad) innan vi åkte längs slingriga vägar till en magnifique skogspark omgiven av mossbeklädda klippor. Blev turistplåtade lite varstans och försökte se seriösa ut på bild men det gick åt skogen (åh humor).

Totiki och Sora. (under alias, of course). Sora var en perfekt kopia av sitt TV-spelsjag. Förutom det att han inte hade skostorlek 60 eller spikigt hår. Vi var nästan chockade.

Det blommade överallt. Någon sa att dessa var nyttiga att äta.

Men vet inte hur bra det stämde. (supercoola belgaren i bakgrunden)

Älskar verkligen Kinas engelskaöversättning på skyltar. Denna gick i alla fall att förstå.

Aporna var mer närgångna här än i Thailand. Blev småjagad av en upprörd hanne som tyckte min kamerablixt lät som en lämplig fiende. Men lyckades skaka av mig honom då en hord japanska tanter utropade "MONKÄÄÄH!" och sprang emot honom, då han kapitulerade till närmsta träd och vrålade besegrat.

Det fanns sånt här fint.

Och lite synd att det var mulet, då man inte kunde se vart klipporna slutade.

Snacks på vägen var antingen inälvskorv eller gurka. Inte så svårt att välja i mitt fall.

Lärde känna Wakka (alias again of course), som inte kunde ett ord engelska så det blev bruten kinesisk-japanska och vilt gestikulerande istället. Aliaset beror på att jag aldrig träffat någon som är så lik min version hur Wakka (ifrån FFX) skulle sett ut på riktigt. Saknas ju bara blått pannband och superenhörningsluggen. (har börjat förstå innebörden om det där med cosplay nu)

Mitt i skogen blev vi överfallna av en skolklass (scouter trodde jag men det var fel, apparently). En av de spanska tjejerna blev inklämd i mitten då hon ville hålla deras flagga. High-fivade alla, kommer nog få blåmärken på händera.

Blyga flickor i traditionella utstyrslar.

Hittade fler nyfikna monkääähs.

Fin informationsskylt. Diggar framförallt punkt nummer fem och sex.

Sedan åkte vi båt över en småmysig sjö där kvinnor och män i högtidliga dräkter stod och sjöng på gammelkinesiska. Var inte så lätt att koncentrera sig då snubbarna framför drog humorlösa skämt och en smått florpad amerikan fick för sig att stå i fören och sjunga ja må han leva till närmsta flottgubbe utan anledning. Annars hade det säkert varit gåshudsgivande.

På kvällen bytte vi till ett annat hotell. Närmare bergen och långt ifrån all central trafik.

Bodde på bottenvåningen för första gången. Fanns inte heller några flugor till vår stora lycka, vilket antagligen berodde på att vi hittade en mätt husspindel som satt uppflugen på dörrgaveln.

På marknaden såldes änder, inte till husdjursbruk.

Det fanns lejon att krama.

Och nästintill konstgjort vackra vyer.

På kvällen var vi aptrötta. Kände mig lite wild-and-crazy och tänkte passa på att bryta mot alla språkbarriärer, så vi satte oss vid japanernas bord. Ganska tyst till en början, då kinesiskan inte direkt sträckte sig till att ha intressanta samtalsämnen. Och min japanska är rätt kass så vågade inte språkas på det sättet heller. Istället tvingade jag E att fråga en av killarna (som tydligen var fillipin, där ser man) om deras gruppträff som de båda varit med på sedan tidigare. Han lyste upp och genast började även munnarna att röra sig på herrarna tvärs över bordet. Och för första gången sedan jag kom hit lyckades alla uttala mitt namn korrekt. (tidigare har jag alltid kallats för England, Pling eller Paul)

Äventyrade sedan runt i den bergsomringade staden, köpte konstiga kex och yllestrumpor (var ju kallt på nätterna) i en supermarket och sprang omkring bland hotellrummen. Hittade en billig version av Maltesers, som smakade som en blandning mellan sågspån och karob. Men jag gillade dem, uppenbarligen.

(foto: jag och Emilie)

张家界 DAY ONE//tågspårsrövare och bevingade utomjordingar


Vårt lilla äventyr till denna sagoberusade plats påbörjades tokigt tidigt en tisdagsmorgon.

Efter att ha bubblande intagit det supertrånga tåget och folk lyckats peta upp sina saker i sängarna (ni vet sådana där tarrsängar, bara det att mellanrummet mellan dem är knappt stort nog att kunna sitta mellan, även om de ser ut att vara riktigt rymliga på bilden, plus att det satt fast YTTERLIGARE en säng längst upp, lite sådär inmosad ett par decimeter ifrån taket, där vilket självfallet jag fick äran att bo.) blev det utforskande av vagnarna, snubblanden över andras väskor kläder skor kuddar datorskärmar, inlärandes av nya språk och pek och utrop ifrån de vanliga resenärerna.

Och helt plötsligt släcktes alla lampor, och en öronbedövande kinesisk operamusik satte igång, tydligen var det läggdags. Men med tanke på hur tåget skramlande och brölande tog sig fram, tog det ytterligare ett stort antal timmar innan jag somnade. Koreanen i sängen bredvid (på samma nivå, det vill säga) fick för sig att han skulle sömnprata konstant, alltså inte att han ibland stötte ifrån sig små mumlande ord och hummade lite smått, den här killen hade en utförligt avancerad monolog med sig själv, och lät samtidigt så allvarlig i sitt pratande att jag inte hade mod nog att kasta min kudde på honom. (which I was soo tempted to do).

Och man kan ju aldrig åka på semester i mitt fall om man inte lyckas göra bort sig på något sätt. Mitt i natten, efter att jag vaknat upp och trott att en skorpion/monstruös kackerlacka sprungit över kudden, men sedan jag då hysteriskt lyst omkring med mobillampan insett att det bara var en trådtuss, vaknade jag för andra gången. Och började fundera. Kom på att det kanske var smart att ALL packning faktiskt fanns med mig i sängen, utifall att någon liten sneaky rövare skulle få för sig att sno mina strumpor och tjocktröjor (det enda utav värde som inte fanns med i sängen redan) medan jag lugnt sov. De flesta hade sitt lättare bagage som kudde, (backpacker style) medan de lite tyngre väskorna lades upp på hatthyllorna i gången. Jag såg att min sportbag låg lagom nära för att jag skulle kunna dra den till mig ifrån sängen, så jag tänkte ja varför inte och ålade mig dit i mörkret, sträckte ut armarna till bristningsgränsen och fick tag på en av remmarna. Dock var jag inte direkt beredd på att väskan skulle vara brontosaurustung, så när jag drog den mot mig tippade den över kanten och svingade sig neråt i mörkret. Men eftersom jag fortfarande höll kvar i remmen drogs jag med en bra bit, och hamnade hallvägs, hjälplöst, utanför sängen med benen och armarna splattrade. Och inte nog med det (ofc), utan precis när jag tappade kontrollen över bagen såg jag att en snubbe kom joggandes i raskt takt längs gången, troligen på väg mot de fantastiska toaletterna (tänk landsbygd under medeltiden) varpå han helt oprovocerat får väskan i huvudet. Det låter "AUFGH" och en duns hörs, och sedan blir det tyst. Det är kolmörkt. Sådär mörkt att man varken kan se handen eller skuggor framför sig och det enda ljudet är rasslandet ifrån tågspåret. Allt annat är tyst. Jag hänger fortfarande lagom hysteriskt sprattlande utanför sängen, och nedanför mig någonstans ligger det troligen en avsvimmad snubbe. Om det verkligen gjorde det vet jag inte, för jag lyckades tydligen somna innan jag kravlat mig tillbaka i viloläge.

Vi kom fram arla förmiddag. Fick tillbringa de första timmarna på en marknad.

Med ledsna apor.

Och aptitdödande saker som får en att tänka på Saw eller Pandorum.

E blev kompis med en instrumentförsäljare och de hade en liten flöjtkonsert tillsammans.

Sedan var det lunch. Provade skogsniglar, vilket jag tyckte var helt okej tills jag kom att tänka på att det faktiskt VAR en snigel. En liten parvel med skal. Stor ånger på det.

Vi skulle åka flotte. Var supersmexiga i gröna enorma regnställ och rosablommiga flipflop-skor. Blev kompis med en thailänsk liten tjej, som jag inte lagt märke till förrän hon plötsligt satt bredvid mig i bussen, pekade på våra mossgröna overaller och utropade på bruten engelska "We look like seaweed!" innan hon gjorde en liten vobblig dans med armarna över huvudet. Jag smälte direkt.

Tutade omkring på floden.

Och blev sedan dygnsura i och med att det blev flottkrig och alla gjorde sitt bästa i att dränka varandra, samtidigt som vi sicksackade omkring i vildaste forsen. Dessutom var strömmen enormt stark och vi blev plaskblöta efter att vi blivit övermannade av två andra båtar, samtidigt som vi åkte nerför ett mindre vattenfall. Ganska svårt att förklara egentligen.

Men den här bilden beskriver väldigt bra hur det kändes.


På vägen tillbaka stannade vi till vid en strand, som var täckt av uniformerade militärpojkar och kameror. De bakom kamerornas upprörda miner förklarade att vi hamnat mitt i en filminspelning. Om vad fick vi aldrig reda på. Men militärerna var roade över våra lyckliga tjut och vattenskvättande.

Vårt hotell var till en början helt supermysigt, mörkmålade trägolv och högt i tak. Men det blev lite panik då S, efter att ha utforskat toan, kom ut blek och frågade tyst:"do cockroaches have wings?" Och vi smög in i badrummet och såg oss omkring; typisk kinesisk småhotellstoalett, smutsig dusch och stora speglar. Men inga kryp. Kollade vid toaletten och längs handfatet. Inga kryp där heller. S harklar sig och pekar upp mot taket, varpå vi storögt vänder blickarna mot vad som skulle kunna vara Romerska Rikets glansdagar, fast i spyflugeform. Aldrig. I hela mitt liv. Sett så stora flugor. Inte nog med att de var lika stora som kackerlackor, de hade dessutom utvecklat någon sorts manlig hårväxt och benproportioner som mer påminde om Ghoma ifrån OOT. Och de var hur slöa och orädda som helst. Turligt nog höll de till vid taklampan, där de brölande språkades om huruvida man bäst suger rent ett lysrör utan att bli bränd. (några av dem hade redan krigsskador värdiga en hedersfull begravning) och orkade knappt flyga, annat än om man satte igång vattenkranen för högljutt, och överröstade deras konversation. Genast tar den fetaste av dem (låt oss kalla honom Torulf) sats och vibrerar iväg som någon annan baktung zeppelinare, och cirkulerar sakta ned mot mig där jag står och panikartat försöker tvätta händerna. Han missar mitt huvud med någon centimeter (synen är väl inte var den har varit) och träffar handfatskanten med ett slaskigt läte. Sedan sitter han bara där, iakttagandes, innan han gnider bakbenen mot varandra med ett nöjt surr och trippar sedan fram till kranen och glor upp på mig. Så kaxig.

Dessutom har under tiden halva ligan lyckats fly ut genom badrumsdörren med vilda lyckorop och cirkulerar nu taklamporna á la nu-ere-röj. Slutar med att E får uppdraget att ha ihjäl de hon kan få tag på, vilket blir lättare än trott då dessa flugor knappast haft några naturliga fiender under tiden de BREEDAT i vårt badrum, utan de ser mest uttråkade ut när hon kommer springande med papperskorgen och började slaktandet. En av dem lyckades dock fly och fastnade bakom vitrinskåpet, upprört prasslandes med de kladdiga vingarna. Hu.

(foto: jag)

Spökdvala//"They spin everything in brilliant blurs to show us things that we have never seen, pieces of a whole, bigger universe."





Bästa natten på länge, sov som en klubbad säl fram till klockan två, och då var magvärken som bortblåst. Fast fick lite halvbråttom i och med att tvättstugan stänger om någon timme, och ska hinna packa, ladda alla batterier och handla matsäck för två dagar. Hade även tänkt att besöka det lite smådodgy massage-stället som jag blev tipsad om, om jag nu vågar. Får se.

Beroende på hur mycket tillgång vi har till internet bland Bergen kommer jag att skriva, annars, cheerio tills på söndag!

(foto: jag och H)

Mexicana Spice//"I just jumped from fright at the softball mitt I was wearing on my own left hand. The leather binders look like giant black spiders'"


Gråmulna och regndisiga dagar tillbringas bäst på uppvärmda golv, pratandes framtidsplaner och home-delivery ifrån Papa John's. (med vissa språkliga svårigheter då internetmenyn inte existerade) Mister R är äntligen tillbaka från UK och var något bakis efter veckor av konstant festande. Dock hann vi inte gå igenom alla pinsamma händelser förrän vi var tvungna att småspringa till mötet inför klassresan till Avatar-bergen (aka 张家界) nästa vecka. Har varit uppspelt hela kvällen sedan dess. Ska åka natttåg (eftersom resan tar cirka 20 timmar) med 110 andra elever, bo på olika småhotell och vandra bland fantastiska berg och antika ruiner. Kan knappt bli bättre. Oh.

Och kan för övrigt påpeka att Alice-filmen var årets hittills största besvikelse. Vad. Wat. Vänta. Nej? Och slutet fick en bara att sitta och stirra tomt framför sig, kände mig nästan lite smutsig efteråt. Även om den var fristående ifrån böckerna (hade kunnat räddat den lite i alla fall om den inte varit det) så ligger förmodligen Herr Lewis och ångestvrider händerna i sin grav någonstans. Kanske därför det regnat så mycket.
(foto: jag och H)