Photobomb//"The long lazy breakfasts of courtship."

Jag är alltid lika fotklickande glad av att se att det faktiskt finns så pass många människor som envist besöker bloggen varje dag trots mina återkommande betrayals då jag övergiver och begraver er i högar av glömskesand. Har fortfarande ingen kamera men några tillfällen har blivit förevigade i mobilen nedan.
Pluggat och tecknat som ett djuur, känns bra att man faktiskt kommer någonstans numera och inte bara sitter och grinar över att man inte kan hantera en tablet. Hittade en matbutik med kinesiska ingredienser (alla dessa nätter jag vaknat svettig av att ha drömt förbjudna matdrömmar om det kinesiska riset, en 10 kilos-säck kändes behövligt)! Så har faktiskt lagat egen mat och inte bara öppnat bönburkar och soppor, kanske dags att investera i ordentligt köksutrusning, typ bakbunkar (heter det ens så? vilket ord).
Fast vem behöver matlagningskunskaper när man blir bjuden på fantastiska middagar och vegbufféer av generösa människor.
Socialiserat på piratfester och pubrundor.
Vet fortfarande inte om jag skulle föreställa en porrklubbsfantast eller en egentolkad Tyler Durden, men var länge sedan jag fick så snabb service av bartenders. Önskar nästan att jag var ny i skolan så jag kunde se ut så varje dag och ba mmhm that's me. 
Beundrat Steffs leatherface och inhandlat behövliga kläder. Gjort fler tekniska illustrationer av nintendokontroller och börjat gilla att teckna kretskort.
Hittat ett episkt sushiställe.
Varit på kryssning. Fina Jana förevigade min bästishalsduk.
Tequiladignande hemmafester.
Hittat en ny favoritklocka på second hand som inte alls fungerade och hade tusen skruvar lösa (hehe), plockade då isär hela skiten och googlade fram ett jäättegammalt filmklipp om hur man tar hand om snurrande-kulor-klockor där en myskarl till värmlänning förklarade hur man skulle återuppliva den. Fixade klockan, helt fantastiskt, och trodde för ett ögonblick att jag var Klockmakarens Dotter och kände för att ställa mig på någon stormig havsklippa och låta regnet piska sönder mina kläder och skrika gutturalt med åskan som var min vän. Ungefär. Sen dog klockan igen.
Och tittat väldigt mycket på lättsam film. Insett att man kanske inte behöver kolla på hjärteslitande tunga mörka draman där alla dör hela tiden utan att man kan bli glad av innehållslösa dialoger också. Och det funkar helt okej så länge Megan Fox är med.