Columbus//"In the morning, when they've worn themselves out, the dogs lie down at your feet without even being told."

Howdy. Är trött, som ett, as. (Kan man ens säga så?) Tecknandet och studierna rullar vidare och går ifrån att älska marken jag vandrar på till att sitta och stirra in i väggen av handlingsförlamning. För oh vad mycket grejer man har att göra hela tiden, som helst ska ha varit klart för en timme sen. Och jag som inte är en kejsare på att prioritera tid ägnar de lediga kvällarna åt att INTE sova, som jag borde, utan gör allt det där andra man vill göra då man inte studerar. Men nu är iallafall veckans rapport inlämnad och jag har bokat tid med bro Blund i lagom Bolibompatid.
Lite akvarellövningar vi gjorde för några veckor sedan. (och var tvungen att fota nya favorittröjan) Är riktigt hatisk vanligtvis till akvarell (de människor som är bra på det älskar jag, och vill klubba ner dem och släpa iväg dem till en grotta där de ska visa mig hur man gör, för alltid) men försöker att vänja mig vid att man aldrig kan/får ändra sina misstag. Bara att le och byta papper.
Gjort några perspektivövningar men hade bara den här hemma, resten vilar i häftiga arkivrummet på skolan.
Har äntligen kommit igång med boken där jag samlar skisser på "drömvarelser", eller fantasikreatur som min hjärna får för sig ska återkomma i nästan alla drömmar. Gjorde även en fiffig halloweenmask utav en av dem.
Sorterat te. Mycket harmoniskt.
Och höstinspo-bildsamlat med svartvita fotografier på tjusiga filmstjärnor och tröjor man kan bo i. På tal om tjusiga filmstjärnor så längtar jag tills Stockholm och Savages, Benicio del Toro har varit borta från filmduken jobbigt länge.
Säsongsavslutningen av Hell on Wheels var igår. Har redan hypat den i ett annat inlägg men ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar den här dramatiska järnvägsbyggarserien. (Varning för spoilerbilder för er som inte sett sista avsnittet men vill se.) Satt och storbölade halva avsnittet och vrålade BRILLIANT för mig själv (tur med ljudisolerade väggar) och hade sån där gosvarm magkänsla hela dagen efteråt som man får av riktigt bra upplevelser. Har idag lyssnat konstant på tillhörande soundtracket A Stor mo Chroi (Treasure of my Heart) och Short Change Hero. Musik gör alla känslor vulkanaktiva ibland.

Och älskar alla karaktärer nästan som om de var mina vänner. (spärrauppögonenochleosäkert)