Details in the fabric//"And there you stand. Making life possible."


Hussaah. Är nu klar med alla mördarsvåra arbetsprov. Sedan nyår har det varit fullt upp med planering och förberedelse och efter det började KAOSET då alla uppgifter släpptes samtidigt. Men nu så. Finito. Chop chop. Jag häftar tejpar viker packar ner dessa sköra pappersark i lådan och ger motvilligt ifrån mig den till postkontoret. Eller snarare väldigt medvilligt, lite som en trött mamma tredje veckan på dagis. I trust them now.
Kommer ha så mycket dötid nu att jag inte vet vad jag ska göra av den. Liten upprustning här kanske. Måla alla tavelmotiv man har haft snurrande i huvudet. Framkalla de där filmrullarna som varit liggande från tiden då systemkameran vägrade leva.
Det finns ett skimrande apelsinljus i rummet när man vaknar. Plantorna har börjar klänga sig längtande mot fönstren igen och det doftar varm jord och och knapriga trädstammar utomhus. Vinterstenen av stress har lyft från lungorna och det känns som att allt bara kan bli bättre framöver.
Nu åker jag till London. (Och handlar upp den där lönen som tyngt ner mitt konto, hello benbrytarhöga skor och gedigna oljefärgstuber.) Bjuder på två skisser också. Återkommer på måndag.

Sing to the seeds//"At least I can't say I didn't hazard a try, to embellish my joys. There will be no moment of silence when I die. Only a moment of noise."


Det känns alltid lite som en saga då man hittar fotografier i polisrapporter från 1920-talet, där brottslingarna får posera fritt inför kameran. Strike any pose. De skarpa ansiktsprofilerna mjuknar i ljuset och trots tappra försök till att se farliga ut framstår de mest som sorgliga. Borttappade moraler fångade på bild.

(Dessa två alltså. Har inga ord. "Brott okänt")

(källa: Daily News/New South Wales Police Department)

Bereavement


Tecknar fåglar, svampar, cykelpumpar, frukostbord, köksredskap, bilar, tallrikar (dessa förbannade tallrikar), fågelholkar, rum ur alla dess vinklar och skrattande skrikande ansikten. Har tre veckor på mig att avsluta alla prov sen kommer jag hamna i det vakuum som uppstår av att inte konstant stressa omkring. Har gjort en lista på vad jag tänker skämma bort mig själv med då allt är inskickat. (Londonresa, skor och mat) Och det känns lite synd att inte kunna visa upp något här. Det är för övrigt riktigt fint att så många klickar sig in hit varje dag trots att jag inte gör någonting för att hålla er kvar. Känns som att jag bara släpper ut en svärm bokstavsätande malar varje gång jag loggar in. Dammar av headern lite hastigt och loggar ut igen.
Annars då.
Såg klart The Tudors en tidig gryning och bölade mig igenom hela slutet. Åkte till Linköping och hjälpte brorsan flytta lådor. Bilade till Göteborg på begravning av älsklingsläkting. Och jobbar lika sena nätter som förut. Har alldeles för många serier att hålla koll på för att hinna se alla filmer (boohoo liksom), The River är en ny favorit. Trailern ser inte mycket ut för världen men är nog det mest fängslande jag sett på länge.
Och läser. Massor. Har som ni märkt tillfällen då jag hakar upp mig på ämnen och måste veta allt om det. Just nu är det navajoindianer. Och stökigt 1860-tal.