Honeybadgers//"He knew why there are things, endless things, like the Antithesis of Ahab and his whale."


Nu är jag hemma från borta-i-ingenstans-äventyren. Intressant hur jag alltid lovar mig själv (och er) att ta bilder, men så tittar man i kameran efter en långhelg och hittar EN bild. Den ovan kan ju inte summera hela konventet, turligt nog fanns det proffsiga vänner på plats som dokumenterade de mest känslosamma ögonblicken.


Det var artister, cosplay-SM, tv-spelsturneringar, nybakta bullar, spontandans, sockersöta flickor i tårtklänningar, uppträdanden, regnvåta hårspayrsfrisyrer och gråtrinnande smink. Jag kände mig som sexton år och japandyrkare igen och kunde inte låta bli att fingra på carcass-skivor och dödligt vältecknade manganoveller.

Hade världens bästa arbetsteam och jobbade hela dagarna även om jag egentligen skulle ha gjort annat. Glömde bort att äta och var sådär lagom sliten när jag scannade prislappar och letade reda på borttappade böcker. Men allt var riktigt underhållande. Avslutningen var en gråtfest, eftersom detta var det sista konventet så var det extra känslosamt då man såg folk lova varandra att aldrig skiljas åt med pannorna tätt ihop och hjärtat trasigt intill.

Efter många nedpackande, städande, kravallstängelssläpande timmar senare avslutades kvällen på restaurang med ölkannor och mer gråtskratt och vingliga nattvandringar. Tog sista tåget hem och sov konstant i två dagar.

Sedan åkte vi på släktfirande i Dalarna.


Hamnade i vilda diskussioner, sjöng ryska snapsvisor och myste med luddiga små kattungar. Kusinen och brorsans flickvän stampade igång den ena melodin efter den andra och D lånade en gitarr. 

Tittade på några av kusinens muskelstinna skygga dyrgripar.

Och åkte till den mest stillsamma plats jag känner till. Inte en människa eller tillstymmelse till el och rinnande vatten. Var så tyst att myrornas knastrande nästan kändes öronbedövande. Mustaschkatten (hunden) lekte säl och dök efter pinnar medan vi vandrade omkring på den övergivna järnvägen.

Träffade på en fjolårskalv som inte riktigt fattat än att man ska hålla sig undan från människor. Stod med fuktig nos någon meter från bilen och verkade nöjd över att få lite sällskap.

Har även hängt med underbara människor.

Fann den bästa av skålar i en liten affär som jag ska inviga någon dag framöver. Allt smakar lite bättre inuti en flinande skalle. Och nu panikpackar jag inför Peace & Love imorgon. Ser mest fram emot Clutch och Niki & The Dove men ska även bli fint att få se Thåström och hjälten Billy Idol. Tillbaka på måndag.

(Fotografer av Uppconbilder: Hampus Andersson, Katrin Unge, Carl Oscar Photography, Jana.)