Om mig//"Factoid: boys in wool sweaters believe in tesseracts. And flowers."


(Det blev något fel på publiceringen igår, ber om ursäkt till er som bara såg den intetsägande bilden ovan.)

De människor jag träffat kallar mig vänligt (men bestämt) för Pling, eller hon med håret. Fast egentligen heter jag Ingela. Dock är det ett namn jag är så ovan att bli tilltalad med så när det väl händer hoppar jag högt.
Jag är uppväxt i Stockholm men bor sedan ett halvår tillbaka i Göteborg. Som person är jag extremt rastlös, jag kan inte bo på ett och samma ställe för länge, vilket har resulterat med att jag flyttat omkring en del. Mina föräldrar har även de rest väldigt mycket och jag har många fina barndomsminnen från andra länder. Ett år bodde jag i Shanghai. (För er som missat det finns de flesta inläggen länkade i högermenyn.) Jag blev vuxen där. Och även om jag inte tänker åka tillbaka på ett bra tag har den staden ett plats i mitt inre som inget annat. Som en varm vetepåse man stoppar under tröjan, ungefär.
Jag är relativt lång; 176 cm, och har usel hållning. Har gått ifrån att vara tomboy till otaku till punkare (nej Miles jag vet, jag var aldrig lika cool som er, men fick inte go all the way för mamma.) till boho till minimalist till en bohemblandning jag fastnat i nu. Det finns väldigt många pinsamma bilder på mig helt enkelt. Går jag in för något ska det vara till 100% och jag obsessar över en hel del populärkultur. Jag vill veta saker. Uppleva saker. Jag (med risk för att låta som en stor klyscha) älskar människor och trivs bland dem. De å sin sida uppfattar mig ofta som lite tystlåten men rolig, då jag väl säger någonting. Skrattar ofta och åt allt, vilket brukar få folk att reagera då jag har ganska mörk röst. Jag snubblar även på orden eftersom jag alltid vill vara så kortfattad som möjligt, och uttalar väldigt många svenska ord fel. Det skapar ibland pinsam stämning när jag har något viktigt att säga och uttalar exempelvis kaktus taktus, genre som det stavas och gonorré som gomorron. Värsta var nog när jag totalt gjort bort mig verbalt inför D och skulle rädda situationen med lite humor, men sade istället "jag sa fil med flet."
Återkommer till det där.


Bor i en mysig etta med D, med fantastisk utsikt över Göteborgs fabrikskvarter. Ett område där ambulanser ofta väntar utanför portarna om kvällarna och man får gå igenom en djungel av rullatorer för att komma fram till hissen.

Jag har extremt blek hud, och blir fräknig istället för solbränd.
Jag älskar att sova.
Att spela piano och sjunga i duschen.
Och film.
Citat.

Och att läsa och teckna, och ord, men skriva är något jag gör för att kunna det, inte mer än så. Det finns så många fantastiska ordmagiker där ute att om jag skulle jämföra mig med dem så skulle jag lika gärna kunna lägga mig under en trapp och dö någonstans. Jag menar. Ni bokstavsartister, sluta aldrig. Texter man blir förälskade i och vill skriva ut och sätta upp på väggen för att läsa några gånger om dagen är det något speciellt med.

Teckna är det jag hållit fast vid som intresse, min la pasión eller vad man säger. Kan jag inte skriva ner någonting kan jag teckna det istället och den vissheten gör mig lugn. Dock har knappt någonting kommit upp här, det är även det jag får flest mail om. Jag skulle jättegärna vilja publicera allt jag gör men oftast tecknar jag i ett syfte som inte innebär att andra än det projektet/personen det gäller ska få se. Jag ska bli bättre på att teckna på min egentid, så fort min angst-portfolio och högskoleprovet är över. Men vågar inte lova.