Visdomständer//"And the air is withholding the sound of its wellspring. And our heads approach a density reminiscent of the infinite productivity of the center of the sun."


Vissa stunder, som när man vaknar av att solen ettrigt sliter i ögonlocken, då man går mot spårvagnen och förvånas över att andas in den friska doften av gräs, hav och varm jord, när bilarna på motorvägen vrålande drar med sig enorma dammoln över asfalten, populärmusiken ekar mellan höghusväggarna och folk leende tar på sig solglasögonen, då man ställer sig på balkongen och vinder drar i håret utan att kylbitas och alla våningar nedanför ser man tanter långsamt ta sig fram med feta knähundar släpandes efter sig. Nätterna är förvånadsvärt ljusa och varje dag känns längre. Då människor sträcker på sig mer och lyfter hakorna. Det är vid sådana små stunder som jag minns och saknar Shanghai.
För just vid den här tiden på året doftar Göteborg som Kina. Det gör mig lite glad.

(foto: Yi Jin, jag, Laurie Bartley och Greg White.)