.

Om mig//"Factoid: boys in wool sweaters believe in tesseracts. And flowers."


(Det blev något fel på publiceringen igår, ber om ursäkt till er som bara såg den intetsägande bilden ovan.)

De människor jag träffat kallar mig vänligt (men bestämt) för Pling, eller hon med håret. Fast egentligen heter jag Ingela. Dock är det ett namn jag är så ovan att bli tilltalad med så när det väl händer hoppar jag högt.
Jag är uppväxt i Stockholm men bor sedan ett halvår tillbaka i Göteborg. Som person är jag extremt rastlös, jag kan inte bo på ett och samma ställe för länge, vilket har resulterat med att jag flyttat omkring en del. Mina föräldrar har även de rest väldigt mycket och jag har många fina barndomsminnen från andra länder. Ett år bodde jag i Shanghai. (För er som missat det finns de flesta inläggen länkade i högermenyn.) Jag blev vuxen där. Och även om jag inte tänker åka tillbaka på ett bra tag har den staden ett plats i mitt inre som inget annat. Som en varm vetepåse man stoppar under tröjan, ungefär.
Jag är relativt lång; 176 cm, och har usel hållning. Har gått ifrån att vara tomboy till otaku till punkare (nej Miles jag vet, jag var aldrig lika cool som er, men fick inte go all the way för mamma.) till boho till minimalist till en bohemblandning jag fastnat i nu. Det finns väldigt många pinsamma bilder på mig helt enkelt. Går jag in för något ska det vara till 100% och jag obsessar över en hel del populärkultur. Jag vill veta saker. Uppleva saker. Jag (med risk för att låta som en stor klyscha) älskar människor och trivs bland dem. De å sin sida uppfattar mig ofta som lite tystlåten men rolig, då jag väl säger någonting. Skrattar ofta och åt allt, vilket brukar få folk att reagera då jag har ganska mörk röst. Jag snubblar även på orden eftersom jag alltid vill vara så kortfattad som möjligt, och uttalar väldigt många svenska ord fel. Det skapar ibland pinsam stämning när jag har något viktigt att säga och uttalar exempelvis kaktus taktus, genre som det stavas och gonorré som gomorron. Värsta var nog när jag totalt gjort bort mig verbalt inför D och skulle rädda situationen med lite humor, men sade istället "jag sa fil med flet."
Återkommer till det där.


Bor i en mysig etta med D, med fantastisk utsikt över Göteborgs fabrikskvarter. Ett område där ambulanser ofta väntar utanför portarna om kvällarna och man får gå igenom en djungel av rullatorer för att komma fram till hissen.

Jag har extremt blek hud, och blir fräknig istället för solbränd.
Jag älskar att sova.
Att spela piano och sjunga i duschen.
Och film.
Citat.

Och att läsa och teckna, och ord, men skriva är något jag gör för att kunna det, inte mer än så. Det finns så många fantastiska ordmagiker där ute att om jag skulle jämföra mig med dem så skulle jag lika gärna kunna lägga mig under en trapp och dö någonstans. Jag menar. Ni bokstavsartister, sluta aldrig. Texter man blir förälskade i och vill skriva ut och sätta upp på väggen för att läsa några gånger om dagen är det något speciellt med.

Teckna är det jag hållit fast vid som intresse, min la pasión eller vad man säger. Kan jag inte skriva ner någonting kan jag teckna det istället och den vissheten gör mig lugn. Dock har knappt någonting kommit upp här, det är även det jag får flest mail om. Jag skulle jättegärna vilja publicera allt jag gör men oftast tecknar jag i ett syfte som inte innebär att andra än det projektet/personen det gäller ska få se. Jag ska bli bättre på att teckna på min egentid, så fort min angst-portfolio och högskoleprovet är över. Men vågar inte lova.

.

Sundays


(foto: skeleton patricia och weheartit)

Whistling in an office


Smygfotat Ds nya frisyr (med visst motstånd), pannkakfrukostat och glott massor på film som paus i pluggandet. Senaste veckan har varit lite misär på grund av pengabristen och räkningar som rullat in. Blivit gröt till middag och glädjetjut när man skrapat ihop några femmor för yoghurt. Men nu när CSN anlänt och det värsta studerandet över ska det få hända lite grejer med bloggen, (som varit ganska död). Helgen är ledig och man kan pysa ut i sängen som den lata sjöhäst man är.

Lucy Blend och Brooke Waggoner.

(foto: jag och Liu Li.)

.


(foto: Brian D och Elkin)

Holly and the wolves//hjärtcentral


Hade ingen aning om att det kunde vara så roligt att bygga en portofolio. Sitta hela dagen med illustrator, chokladmjölk och fin musik medan D bashar zombies i Left 4 Dead 2. Blev inget skomåleri, men inväntar istället biobesök vid tolvslaget. Ska drunkna i popcorn hade jag tänkt.

Har även insett att jag snart har tillräckligt mycket material för att kunna fixa ett separat målarbord som ovan(!) (dödligt fint) Dreglar över Artisticas utbud av gips och lera dessutom. Farligt att gå in på den där sidan.
Om bara lägenheten vore liiite större.

(foto: Vintage Photos, Marielle och yurika)

The Sunset Limited//"I long for Darkness. I pray for death, real death. And if I thought that in death I would meet the people I knew in life, I don't know what I would do."



Två män, placerade mitt emot varandra i ett neonupplyst rökfuktigt rum. Vi vet ingenting om dem annat än att de kallas för Black och White. De speglar inte på något sätt varandra, utan är så pass olika att man kan känna irritationen hetta mellan dem. Passiv aggressivitet blandas med emotionella utbrott, tillbakadragenhet och ärlig rättframhet. Man vill veta så mycket mer om dem men tillåts inte, utan varje konversation är kryptiskt upplagd och man sugs långsamt ner i det förvirrade svarta hål som White ligger begravd i. Blev verkligen påverkad av den här filmen. Även om den mest tar upp den stora frågan om livet verkligen är värt att leva eller om varje mans fantasi och inställning skapar den värld han lever i. Blev framförallt hit-under-the-belt-berörd av Samuel L Jacksons otroliga berättariver. Och den sorg som grumligt planterades i Tommy Lee Jones ögon ju längre samtalet fördes. Hans kolossala likgiltighet inför mänskligheten.

Trailern ser inte mycket ut för världen, men den är lätt en av årets (hittills) mest sevärda filmer. Ni som gillade stämningen i Black Swan lär även uppskatta den här.
(Får en sådan enorm lust att börja läsa pjäser igen. Blir till att rota fram.)

Visdomständer//"And the air is withholding the sound of its wellspring. And our heads approach a density reminiscent of the infinite productivity of the center of the sun."


Vissa stunder, som när man vaknar av att solen ettrigt sliter i ögonlocken, då man går mot spårvagnen och förvånas över att andas in den friska doften av gräs, hav och varm jord, när bilarna på motorvägen vrålande drar med sig enorma dammoln över asfalten, populärmusiken ekar mellan höghusväggarna och folk leende tar på sig solglasögonen, då man ställer sig på balkongen och vinder drar i håret utan att kylbitas och alla våningar nedanför ser man tanter långsamt ta sig fram med feta knähundar släpandes efter sig. Nätterna är förvånadsvärt ljusa och varje dag känns längre. Då människor sträcker på sig mer och lyfter hakorna. Det är vid sådana små stunder som jag minns och saknar Shanghai.
För just vid den här tiden på året doftar Göteborg som Kina. Det gör mig lite glad.

(foto: Yi Jin, jag, Laurie Bartley och Greg White.)

"People who like bare floorboards and empty cupboards because it makes them think of simpler times."


Senaste veckornas beroende: turkisk yoghurt med honung. Tror det inte finns något godare (för tillfället), inte varit såhär förjust i någonting sedan rå fisk-perioden förra hösten.

För övrigt har jag numera även en tumblr, eftersom jag inte riktigt vet vart jag ska göra av alla bilder jag hittar. Så det som inte kommer hamna här lär garanterat dyka upp där. Länken finns längst ner i högermenyn.
Also, ursäkter för dålig uppdatering, försöker under stor frustration genomföra antagningsprov som motarbetar mig lite.

P.S.  The Dodos nya skiva är underbar.

(foto: jag)

Blueberry toes//The Bear and the Bunny and "The only people for me are the mad ones."



Fixat kamerabatteri och nytt objektiv kommer resultera med (äntligen) fler bilder. Lovade att jag skulle visa lite skisser som inte kom med i portfolion eller var beställningar, och har varit väldigt insnöad på djur på sista tiden, så det blir aningen ovarierat. (Ber om ursäkt för att alla teckningar är suddiga. Borde skaffa den där scannern.)

Här samlas skisser som det inte blir något av. Vet att de flesta är besatta av moleskineblock när det gäller tecknande, men har alltid älskat papperskvalitén i Albert Bonniers Klassiker. Tjocka sträva papper=kärlek.

Text från That Moon Song.

(text inspirerad av that bullshit)

Hipstervargen kommer dock att bli en t-shirt senare.

Inga genomarbetade saker direkt, men kommer upp något mer färdigt senare.

(smygfoton på mig: D)