Please don't end//"That organ in us that's sensitive to something larger than ourselves."


Vi begav oss ut i vildmarken för bröllop. Stannade vid fina vyer och pimplade kaffe, mentos och potatissallad. Fångade grodyngel och tittade på bergsgrottor.

Övernattade hos Ds bror i Umeå, höll på att smälta i värmen men räddades av isvatten och frukt i mängder. Fick besök av små oblyga igelkottar och besökte en konstpark. Fick rysningar av ett femtiotal kavajer som hängde högt över marken i långa rader. (se bild längst ner) Såg ut som mumifierade tjernobyloffer.

Sen började bröllopet. Temat var resa så det satt små pappersflygplan, pingviner och vimplar överallt. "Menyn" var en reseguide och bordsplaceringen bagagebrickor. Jag hette tydligen Paul även här.

Klädkoden var färgglad. (fick byta kläder, hade tänkt mig svart men det är tydligen ingen färg)
Jag ser för övrigt skitläskig ut på den här bilden, (fick i och för sig höra att jag alltid ser läskig ut när jag ler) mest för att jag precis snurrat på klänningen då jag lyckats spilla ner hela framsidan med glass, och försöker le fastän bromsar kröp över ryggen. Paniken. D var lite eh lugnare.

Hittade inga bergatroll.

D fick skägget grönmålat, och skolade barnen i hur man levde förr.

Det blev massor av vin, dans och skogspromenader. Stötte på slovakiska bärplockare som ville vara med och festa, (vilket de fick en stund). I gryningen återvände vi till Adak och myggsvärmarna, hittade inte nyckeln så D fick krypa in igenom jordkällaren och sedan dra oss in genom köksfönstret. Sov som ett ägg och tillbringade resterande tiden med att solstekas, andas in jord- och grandoft och springa ifrån blodsugande insekter i storlek BiB. Flög hem med ett skruttigt miniflygplan och ligger nu utmattad och glor på Falling Skies och försöker att inte klia på alla giftbibbor över hela kroppen. Ser ut som jag förtjänar.

(foto: jag och div. andra)