Submarine//Six miles of ocean. "This is the moment where you leave him and come with me."


Att skriva  i oändlighet och önska att det gjorde någon skillnad, regnvåta överanalyserande promenader, rastlösheten, väntan på det där man klistrat över alla sovrumsväggar och besvikelsen över att matsalsblickarna inte betydde att man lyckats gräva ner sig i någons hjärta. Smutsen, den flagnande färgen. Att må bra av att vara för sig själv. Varje karaktär (även de mest parodiserande och överdrivna) i den här filmen tilltalar mig på ett sätt som ger flashbacks ifrån den tid då man själv skrev enorma utläggningar över vad som möjligtvis skulle kunna hända om man bara vågade. Uppdragna frusna axlar sicksackandes i korridorerna förbi klädgestalter man inte såg, bara det där röda varma man intensivt sökte efter med blicken. Resten av världen utestängd. Ångesten som årligen uppstod i mitten av december och mammas lilla fågelhand, blodkärl slingrande pulsvågor under huden. Patientbrickan som väntade på att bli avklippt och de pysande pickade pipande väsande ljuden ifrån appareterna utan namn. De dramatiska reaktionerna som man inte kunde försvara. En spröd blomma i ett fönster med parkeringsutsikt.

Jag vet inte om Submarine kommer vara lika tilltalande, brutalt plaskvåt engelsk och träffsäker för er som den kändes för mig. Det är inte ofta man känner igen sig så mycket i en karaktär som jag gjorde med Oliver. (Även om familjesituationen och relationerna skiljer sig enormt.) Dock rekommenderar jag den varmt, det är en vacker, något urspårad och klassiskt vagt ihopknuten kärlekshistoria. Väldigt engelsk. Och väldigt grå.

Vågflaskor//"And I would mirror you for another appearance."


Mår så bra nu. Åskmolnsballongen är spräckt med gummi-inälvorna skvättandes all over the place, allt är ovisst men ändå perfekt. Jag kommer inte att fastna. Alls.

Nu ska jag jobba mig kräkfärdig, sedan sova.

(foto: Inhoya och Lucie Camp)

Pesto


Den övre bilden stämmer väl ungefär överens med verkligheten. Tycker 2 1/2 timme är en helt okej tid för att använda som ursäkt för bristen på detaljer och anatomi. Munken/indianen eller vad det är har för övrigt fågelbajs på armen. Tror jag.

(Och till er hästälskare där ute så är det meningen att det inte ska vara någon nosrem. Lovar.)

Gjord med budget-akryl (riktigt trevlig) på hårt papper.

Aubergine


Mådde hemskt igår, men fantastiskt idag. Har planterat små basilikor i burkar, städat, packat upp flyttlådor och målat. Stekte äpplen med honung och chèvreost och sitter nu och väntar på att bli klippt. (Lejonmanen växer till en skog). Tavlan jag gjorde kommer förhoppningsvis upp imorgon, inget konstverk direkt (höö), men ville ha det motivet på min vägg. Stående ovationer ifrån intresseklubben. Ridå.

(foto: Daniel L och Macushla Burke)

Please don't end//"That organ in us that's sensitive to something larger than ourselves."


Vi begav oss ut i vildmarken för bröllop. Stannade vid fina vyer och pimplade kaffe, mentos och potatissallad. Fångade grodyngel och tittade på bergsgrottor.

Övernattade hos Ds bror i Umeå, höll på att smälta i värmen men räddades av isvatten och frukt i mängder. Fick besök av små oblyga igelkottar och besökte en konstpark. Fick rysningar av ett femtiotal kavajer som hängde högt över marken i långa rader. (se bild längst ner) Såg ut som mumifierade tjernobyloffer.

Sen började bröllopet. Temat var resa så det satt små pappersflygplan, pingviner och vimplar överallt. "Menyn" var en reseguide och bordsplaceringen bagagebrickor. Jag hette tydligen Paul även här.

Klädkoden var färgglad. (fick byta kläder, hade tänkt mig svart men det är tydligen ingen färg)
Jag ser för övrigt skitläskig ut på den här bilden, (fick i och för sig höra att jag alltid ser läskig ut när jag ler) mest för att jag precis snurrat på klänningen då jag lyckats spilla ner hela framsidan med glass, och försöker le fastän bromsar kröp över ryggen. Paniken. D var lite eh lugnare.

Hittade inga bergatroll.

D fick skägget grönmålat, och skolade barnen i hur man levde förr.

Det blev massor av vin, dans och skogspromenader. Stötte på slovakiska bärplockare som ville vara med och festa, (vilket de fick en stund). I gryningen återvände vi till Adak och myggsvärmarna, hittade inte nyckeln så D fick krypa in igenom jordkällaren och sedan dra oss in genom köksfönstret. Sov som ett ägg och tillbringade resterande tiden med att solstekas, andas in jord- och grandoft och springa ifrån blodsugande insekter i storlek BiB. Flög hem med ett skruttigt miniflygplan och ligger nu utmattad och glor på Falling Skies och försöker att inte klia på alla giftbibbor över hela kroppen. Ser ut som jag förtjänar.

(foto: jag och div. andra)