Shanghai//"The utterance is like a spasm, naked contact with all influences at once. It does not want to get anywhere. It just takes place."


Då var man äntligen framme i favoritstaden. Konstant skrikande spädbarn på flyget och en nervös flygkapten gjorde resan lagom mysig. (Photoboothbilden beskriver känslan rätt bra.) Har dock fått sova lite nu så har gått ifrån att vara dreglande zombie till överlycklig spastiker. Och fått kex och kaffe!
Fler bilder kommer så fort jag börjat göra saker, de ovan är tagna från hotellfönstret. So much class.

.


Enligt mig den bästa serien som går just nu. (Jag gör ju inget annat vettigt än att glo på film när jag jobbar, då mina tentor är över, så live with me.) En romantisering järnvägsbygget på 1860-talet, där man får följa en hämndlysten f.d soldat som enträget letar upp sin frus mördare. Och redan de första sekunderna skapas en stämning som håller sig levande avsnitten igenom. Ni vet historien. Pudriga kjolstyg, översittarförmän, inkräktande indianer och det uppdelade isolerade samhället. En flicka såld för två hästar och en filt till en Mohave-stam. (Olive Oatman, sinnesjukt likt dessutom.) En slug borgmästare lite väl förtjust i likörer. En obehaglig norrman som alla tror är svensk. Och i bakgrunden Anson Mounts tjurskalliga uppsyn.
Det och fantastiska vyer, djuriskt mycket lervälling och trovärdiga pistoldueller gör att jag sitter och klappar händerna av förtjusning varje måndagskväll.

För övrigt är det nu snart en vecka kvar till vi lämnar detta vinterland. Aåh.