Hazel dawn and the wine-dark sea //"It's been forever now and I've forgotten what it tastes like."


Höstmardrömmarna infinner sig och jag förliser likt ett vindrivet paraply ut i svartoljade vågor. Har ingen koll på om jag är vaken eller sover, är otäckt trött men samtidigt så trivsamt lugn att jag inte bryr mig om hålögdheten. Lyckas få ner de anatomiskt inkorrekta salivfradgande lungpipande varelserna på papper, och blir därmed övertygad om att de finns på riktigt. I annan form. Eller vad man säger. Lyckas även överleva den sista dagen i månadens arbetsschema, stryker över alla siffror med röd filtpenna och dricker alldeles för mycket vin. Skrattar högt. Får en otrolig beslutsångest igen och saknar Kina så att magen svider. Vill bara sätta mig på ett plan bo i en väska igen andas tropikavgaser och solmogen frukt. Den ständiga rastlösheten, vill vänja mig vid att inget osannolikt händer och att det inte gör någonting när dina händer är här. Klickar hem ny polaroidfilm låter blixten smälla av i ansiktet sätter upp intetsägande blå ögon på väggen. Väljer nattliga promenader istället för virtuellt sällskap. Tar mig långsamt ut ur bubblan.

(foto: Ann Allister, Jo Walton och Elif Sanem Karakoc)