.


Tillbringar dagar nätter stolsgjuten framför en flimrande datorskärm. Rabblar namn, gator, nummer pizza-restauranger i oändlighet, svarar monotomt likt en gammal radio vad rosa socka, bukakke och teabagging innebär. (kommer få fina googlesökningar nu) Fnittriga ungdomar, senila tanter och stressade lastbilschaufförer tackar skrattar fnyser och skriker. Alla dagar smälter ihop, blir sjuk, rostigt hes och har konstant sömnbrist. Får alla sorters fördomar bekräftade men trivs samtidigt då vissa människor spider ljus över tillvaron. Behöver dock bara stå ut en vecka till sedan kan jag åter omfamna lugnet. Få tid att skriva det där barndomsinlägget jag naivt lovade, umgås med folk (isoleringsbubblan som uppstått) och sova ut. Oh my goodnplenty vad jag saknar den där sängen.

P.S. Har äntligen fixat mitt kamerabatteri så kan börja ta egna bilder igen.
P.P.S. Står en polis ute på vägen och tittar in genom fönstret. Känner mig som en apa igen.
D.S.