Flapperjacket


Ni har med största säkerhet redan upptäckt henne, men kan inte låta bli att påpeka hur awesome detta docksöta morgonrufsiga rödhuvud faktiskt är. Det finns en stämning i varje bild som man inte riktigt kan hitta någon annanstans. Även om hennes sida numera nästan endast består av photosessions. Glad blir man i alla fall, riktigt riktigt mycket.

Framförallt när hon gör videos som denna.

.


(känner mig lite som en omvänd Kung Midas; allt jag tar i blir till bajs)
(foto: Michelle , Leon, text: jag)

Pingvinleenden//"to live would be an awfully big adventure." P.D.A (we just don't care)


(bästa avskedspresenten från E, förnekar inte att jag verkligen älskar dessa papper när jag tecknar, japanese or not) Sedan jag anlände i Sverige har det minst sagt varit fullproppat av trevligheter.

Ätit efterlängtad mat.

Hängt med mister. (rummet INNAN förändringen, just sayin')

Brottats och lekt med det lilla monstret. Som trots månader av frånvaro fortfarande blir helt spattig när han ser mig.

Fikat massor med mysigt sällskap.

(hade skum frisyr efter att ha sovit med huvudet mot väggen) Tror jag säkert dricker fem koppar kaffe i snitt per dag. Borde dra ned men eeeeh. Nä.

Och varit på bio med bub, lullat omkring i sommardoftande parker, städat ut hela mitt rum (mygawd, det kommer bli så fabulöst) spelat gitarr och piano och försöker hinna med att träffa alla dessa människor man gått miste om. Börjat köra Heavy Rain på PS3t som bara sådär stod i vardagsrummet när jag kom hem. Pap och bror som gått crazy i tv-spelsbutiken. Och sovit. Min säng liksom, wow. Minst sagt. Inte haft tid att fota eller skriva så mycket.
Och nu regnar det. Ett stilla smatter mot rutan. Det är knäpptyst ute, inte en endaste biltuta eller tonårsvrål i fjärran. Kommer ta ett tag innan jag vänjer mig vid Sveriges tystnad. Precis nu är klockan kvart över fem på morgonen i Shanghai, nog knappt någon vaken där heller. Kanske mister Y som har insomnia. Men annars ingen.
Except snails.
Snails are partying.

(foto: jag och A)

Gryningsriddarna//tebjudning i känslolandet och giraffmönstrade zebror "Ladi Yeti and the Palace of Artificial Polarbears", We still got the taste dancin' on our tounges


Ser ut över allt gyllene som aldrig tar slut, vaken timme efter timme, timme efter timme, ända tills det där mörkret börjar blekna och allting blir citrus, alldels ljus, frostig, apelsin. Ta vara på varenda sekund. Känna att man lever på riktigt, bland massor av svordomar och vackra ömhetsrepliker. Aldrig vilja åka bort, aldrig slita sig loss, aldrig skiljas åt, aldrig aldrig aldrig. Aldrig vakna upp från det utan bara fortsätta drömma.  Lova bort hela nästa sommar till att hälsa hem och hälsa på. Gick från att ha ett kungarike av sjalar till att bli konkursad, förutom att H snodde mina två favoriter (efter ett och annat slagsmål) bytte jag bort ytterligare tre stycken, och blev samtidigt en halsduk rikare.  

Mellanlandar snart i ett regnigt London. Cirkulerar över luddiga molnmassor, äter äggmackor, sippar skållhett kaffe och lyssnar på Wild Beasts.
Och allt som egentligen behövs är missbrukande av pepprig sommarmusik och efterlängtat sällskap.
Vi kommer ses igen mina fina.

Sjögräsdisco//"If you change the way you look at things, the things you look at change."


Besökte äntligen le Expo, supergalan, eventet alla pratat om sedan vi var här i april förra året. Det som varit orsaken till att folk pimpat ner hela staden med reklam och konstant fula små maskotar som sprungit omkring i köpcentrum. And it was, yee, a lot of people.

Sveriges paviljong var sorgligt nog sämst. Kändes inte så fantastiskt bra att mötas av en misslyckad rulltrappa och en tavla på Pippi Långstrump när man kom in, en konstig blå ballong ingen förstod innebörden med och lite utspridda IKEA-möbler och en miniatyrisk rutschkana som "Höjdpunkt" i slutet.

Allt påminde om en föreläsning i miljövetenskap.

Utanför trodde vi att det skulle bli något enastående uppträdande, men när vi väntat i cirka tjugo minuter och det enda som hände var att en liten kille beatboxade och tafatt försökte hänga med i en robotdans, gav vi upp. (vet inte om han bara övade eller uppträdde på riktigt, dock håller jag med snubben i röda skjortan. Not impressed)

I jämförelse med folkmängden på Frankrikes paviljong.

Eller Spaniens, som var helt magnifikt breathtaking med hologram, animerade stormar med flodvågor som brakade genom rummet, flamenco-dans och tjurrusningar.

Dessutom som kronan på verket hade de en enooooooorm(t) välgjord bebisrobot, som på långt håll såg ut som en riktig. Ändrade ansiktsuttryck när man passerade och följde en med blicken. Ba wow.

Tyskland hade en väldigt Rammstein inspirerad byggnad, med fokus på elektricitet och energi. (förvånad?) De hade en planetstor boll i mitten som skulle ändra färg och rörelsemönster ju mer man skrek och klappade i händerna. Lagom ont i öronen efteråt.

Slovakien hade en miniatyrcirkus. Som mest störde folk och flängde omkring. Men de var långt mycket mer intressanta än Pippi Långstrump.

Hann gå igenom några fler innan det var dags för parad.

Fina dräkter från Beijing.

Och åt mat på vad som skulle kunna vara Shanghais nomnom-igaste restaurang. Ägaren diggade oss och vi fick hans visitkort och surpriseefterätt; en gelépudding med sjögräs. Gällde att hålla masken för att inte börja skratta när man såg att den hade en liten discodans för sig själv i skålen på grund av vibrationerna.

Såeh. Förutom att man skäms litegrann för att vara svensk så var dagen fin.

(foto: jag)

Breadheadbangles//kaleidoskophästar och "But more important than all of these things? The knowledge that secrets stay quiet, so please don't make a sound."


Bästa gatubandet. Med tanke på hur extremt karismatisk sångaren var lär jag inte bli förvånad om de kommer spela inför fetingstor publik in no time. (diggar gitarristens minspel)

Hittade även en awesome butik. Skulle kunna spendera en hel dag därinne. Dock var allt (precis som ALLT är i jämförelse med Kina-standards) väldigt dyrt.

Smygfotade gangstahs.

Och mindre rebelliska sådana.

Hängde i gallerior.

Och vi blev mer våldsfotade än vad vi försökte själva. Kändes lagom tröttsamt efter ett tag, vi som trodde Shanghai var överdrivet med sina "omg can I has pic of you?" frågor. Men inte då.

Hade velat haft den där masken, men letar fortfarande efter min tiger.

Köpte en U.S Army jacka på Sex Pot Revenge (mitt gamla favoritmärke, oh the memories), som jag ska pynta sönder när jag kommer hem. Tappade bort oss i Aikihabara och fick hjälp av en liten kille som såg precis ut som Sotarpojken. Fortsatte leka arroganta fotografer för att folk skulle vilja bli fotade. (Ganska motsägelsefullt, men ju mindre intresserad man verkade desto mer ville alla vara med på bild.)

Morgonen efter var det dags att packa. Gick rätt dåligt.

Fick världens godaste frukost; klassisk Miso-soup och risbollar, fruktkompott, skaldjurssallad och skrev även upp receptet från gårdagen på hur man gör kaffegelé med vegomjölk. Låter förjävligt men aldrig ätit något liknande, delicious indeed.

Avundades takterassen.


Adorabla familjen (minus dottern som sov), gillar att de alla är så extremt olika men passar tillsammans ändå. Och extra plus i kanten var att pappan var en riktig slacker och tillbringade sitt lov med att läsa manga och kolla på J-rock-videos. Minns fortfarande chocken då jag såg honom sitta i soffan och digga takten till Scar.


Och känns sorgligt att vi bara tillbringade tre hela dagar här, och vi hann varken till Gundam caféet eller äventyra på nätterna. Dock har jag lovat, fler pers än vad jag minns, att återvända nästa sommar. Då blir det party.

(foto: jag och E)

Regnbågsströssel och älghannar// Boku wa totemo namakemono desu och "Ey baby wanna go for a ride?"


Anlände mitt i ett potpurri av lovdagar, turistmassor, ungdomsgäng och cosplayfirande av Hide's Memorial. Verkade som om hela Tokyo tagit ledigt på en gång, och alla firade tillsammans.

Bor hos en urmysig famillj med ett fantasiskt hus i ett klassiskt tågspårskantad område, med neonfärgade lägenhetshotell och rostiga cykelställ.

Ett fåtal stationer ifrån detta.

Och detta.

Märkt att bara man hittar rätt sorts gator så blir man bombarderad av intryck. Och målbrottsskrattande pojkar så långt ögat kunde se. Blev nästan lite för mycket.

Nog den finaste reklamen jag sett på länge.

Tillbringat första dagarna i Harajuku, Shibuya, Roppongi, Kenda, Aikihabara och Ginza.

Våldsfotat blyga människor.

Mer eller mindre tacksamma.

Hängt på teknikoutlets, ätit pannkaksrullar med glass och random innehåll (oh.. my.. lord... so good), tappat bort oss i myllrande småmarknader och dreglat på alla pyttegulliga hippiebutiker och musikaffärer på Harajukus hustak.

Nästan lika välförståeliga skyltar som i Shanghai.

Vi hittade en partyhatt och jag blev cool med k för några sekunder.

Såg största zeppelinaren som cirkulerade över himlen, hade ett sådant sug efter att göra en Stålmannen och lifta med den. Men vet inte hur den gubben gör egentligen, för hur jag än försökte fistfighta mot det stora blå så fungerade det inte.

E försökte leta reda på en riktig trilbyhatt, men de enda vi fann var somrigt pimpade versioner som varenda tös tycktes bära med sig. Jakten fortsätter.

Han hade nog världens mest själadödande yrke. Att stå i 27 gradig värme och presenta gosedjur med lolikläder och femtio pers som står och skrattar åt en lär vara tillräckligt för att ta till tårarna när man sitter på tunnelbanan hem. Respekt för att han höll masken uppe.

Käkade lunch på en restaurang vi blev rekommenderade.

Kött vanligtvis är dislike, men detta var godare än vad en zombie skulle tycka om att få ett nyutskuret lårben. Ägaren var en charmig indier (tror vi) som småpratade och prasslade med tidningar och log för sig själv.

Och vet inte hur man kan beskriva detta hus. Har inte vågat gå omkring och fota så mycket än. Takterass, svindlande små trappor, högt i tak, syrenbuskar och apelsinträd, knirrande järngrind och trädoftande golv. Riktigt högt i tak dessutom. Och självklart har de en rymdsondstoalett utan dess like, Sputnik hade blivit dödsförälskad.

Återkommer med en mer genomarbetad text och förhoppningsvis bättre bilder om någon dag, just nu har man knappt tid att sova för att kunna hinna med så mycket som möjligt. Och lära sig detta språk går sisådär, kommer prata blipblop-slang när jag kommer hem.

(foto: jag och E)

Bellywobblare och maskrosluddiga peacetecken//"They work at the ferris-wheel and the shooting gallery where you win a fluffy duck. Now we're all shipwrecked."


Sista två dagarna efter provet var ordentligt proppade.

Hade torsdagsparty aka amen-hejrå-rå-fest.

De stora pojkarna tävlade i dryckesmetoder.

Andra nöjde sig med sällskapet.

(Hs sockersöta soon-to-be-nüpengyou. Bild snodd ifrån honom)

Dagen efter gick vi upp i ottan. (eh) Och käkade lunch med tv-spels snubbarna på ett koreanskt hak.

T blev Samuraj efter att han lyckats äta superstark köttgryta.

Stötte på en av mina idoler igen. Mister D. Går även under namnen Italienarrrn eller han-med-blicken. (alla dessa alias japp)

Hade picknick på gräsplanen.

Åt haribonallar för första gången sedan i julas. Därav koncentrationen.

På kvällen åkte vi till THE BOAT, som vi inte hann få biljetter till då det var slutsålt. Det var kallt och H och R hade försvunnit så jag var lagom missnöjd och funderade på att åka hem igen (redan rätt död av trötthet). Men icke. Så dyker herrarna upp med finaste överraskningen. Anslagstavla full av mysiga minnen och 5 års jubileum på Barbarossa. Blev ansiktsmålade och såg på otroliga fyrverkerier (då Expot invigdes precis i tajmning med vår entré), kollade på uppträdande bellydancers och blev matade med arabisk folkmusik. Så vackert.

Då taxibilarna var onårbara på grund av folkmängden som sprang omkring ute fick jag agera frihetsmula ett tag. Vi fortsatte paraden mot några fler klubbar, där resten av vardagshjältarna väntade.

Sedan var det dags att åka till flygplatsen.
(foto: jag och H)