Parbleu!//bimbimbap och "Her majesty the gastropodic beauty appeared suddenly among the heads of lettuce "

Lagom trötta landade vi i Seoul, aka Korea, aka landet-där-käka-hund-höjer-din-virigity. Efter att vi fått hjälp av en ovanligt språkkunnig gammal farbror tog vi oss till rätt del av stan, där vårt lilla Windflower Guesthouse låg.
Vår dörr var den till höger.
Receptionen såg ungefär ut såhär. En av snubbarna, som vi inte riktigt lärde känna satt vid datorn då bilden togs, annars var folket flippat sociala och bubblade på om allt, och man hade inte direkt koll på vilka som jobbade där och vilka som var gäster. Allt var galet pimpat, man kunde inte se sig mätt på alla prylar de satt upp på väggarna.
Nedervåningen bestod även av ett miniatyriskt kök och vardagsrum. (älskar dörren) Även sovplats för random människor, bland annat en spanjor med hemmagjorda dreads som gjorde ett härligt första intryck med att komma framvinglande och utbrista "DID YOU COME HERE BY BOOAT?" . Lyckades aldrig ta foto på honom dessvärre, då han försvann dagen efter.
Rummet var ungefär lika stort som en vanlig svensk garderob, fick plats med en våningssäng, och.. inget mer! Hade en ganska greasy fläck på väggen ovanför kudden (som ser ännu värre ut på bild har jag märkt), annars var allt tiptop för att vara ca 50 spänn natten. Reglerna var väldigt seriösa dessuom. Och de hade satt upp självlysande små plaststjärnor i taket, så när man släckte lyset på natten fick man ett panorama av stjärnbilder. Var underbart.
Staden var ze fantastique! Förutom att vi inte kunde göra oss förstådda någonstans, och alla tecken såg ut som strimlade streckgubbar. Allt var väldigt ungdomsbaserat, så vart man än gick pumpades det ut common base techno och varenda hörn hade någon sorts inbjudan till klubb eller get-together-caféer.
Kände mig rätt bortskämd efter ett tag när man är van vid Shanghais oändlighet, för hur vi än gick hittade vi aldrig någon sorts huvudgata, eller större ställe överhuvudtaget. Så vi utforskade utkanten av staden istället.
Hittade en IMAX, såg film om Yellowstone och besökte sedan stadens akvarium, som var det absolut sorgligaste jag sett. Varanödlor ihoptryckta i 70x70cm små bås och hysteriska uttrar i plasthylsburar. Vartenda djur verkade ha tics eller stresssymptom.
Köpte trästickor (ska man ha en bra halsduk får man väl göra den själv) i en liten hemmapysselaffär. Och hittade en bokhandel med enorma hyllrader med begagnade böcker, och mest sci-fi till min lycka. Hittade en bok jag letat efter jättelänge (bild kommer senare).
Åt "nationalrätten" bimbimbap.
Och fick sedan för oss att vi skulle klättra i berg.
Och även fast vi hade på oss alla varma kläder vi tagit med oss, så var det fortfarande kallt. Och blev säkert tillsagda mer än fem gånger av förbipasserande hurtiga bergsklättrare, med matchande allvädersjackor och isdubbar, att vi hade helt fel sorts skor och de vrålade "DANGEROUS, ICY!" med jämna mellanrum. (Resten förstod vi inte.) Cirka fyra kilometer var snarare en mil när man konstant klättrade uppåt. Kände mig som en ledsjuk tant med lungödem efter halva vägen och fick ta pauser.
Och kartan var inte lätt att följa. Visste bara att vi skulle uppåt och att det fanns nazistläger (hehe) lite varstans.
Peppen infann sig ändå.
Och ju högre upp desto mer av staden såg vi.
And finally. Var hundra på att jag skulle avlida sista biten, och efter att fått klättra uppför isbranter med en rangligt räcke (och en stelbent gubbe) som enda hjälpmedel, nådde vi ze topp.
Det var snorkallt. Men lätt värt smärtan! (som nu tre dagar senare intagit sitt equilibrium, kan knappt promenera utan att det ser ut som jag skitit på mig)
De två koreanska ungtupparna, som från att rågarva åt oss hela vägen (de hade täten, självfallet), insåg att vi var några ganska schyssta fruntimmer i alla fall.
Sedan tutades det hem (dvs Shanghai) igen. Har ungefär en natt på mig för reinkarnation. Sedan är det råpackning för resan back to Swedeeeen. Vart tog mina sovmorgnar vägen.
(foto: jag och Emilie)

50-talspropeller//We Own The Sky och "Je pourrais mourir pour toi. Je suis un arbre solitaire."

Efter en natt i ljusdimmiga lokaler, hjärndomnande techno och ölsprinklade taxisäten tillbringade jag halva dagen nerbäddad i sängen, läste böcker och kollade klart på säsong ett av Mad Men. (tackar P för tipset, Buickbilar, neurotiska hemmafruar och arroganta cigarrbolmande skräddarsydda män är alltid tillfredsställande). E hade snokat reda på skivbutiken som vi letat efter närmsta halvåret, men precis när vi kom dit insåg jag att jag skulle hämta ut tvätten hos Mustaschkvinnan, aka är-du-en-minut-försenad-konfiskerar-jag-din-tvätt-och-använder-den-som-blöjor-tanten. Så fick halvrusa tillbaka till dormtory för att undslippa hennes ondska. Ska dock tillbaks till butiken för en sista present spree innan vi åker hem på lov.
Har packat lite slött för en vecka i Korea, ska åka nångång på förmiddagen imorgon och brukar vanligtvis slänga ner allt som hastigast någon timme innan. Kanske beror på en viss strukturerad tv-serie som jag fick ordningsdillet, who knows. Och kan för övrigt meddela att jag börjat uppskatta saker som tv-serier, när jag tidigare ratat allt som inte innehöll splatter eller superrobotar.
Ajo.
I brist på datorer i Seoul kommer jag inte skriva något här på ett tag. Men ni kan ju alltid lyssna på DENNA tills dess. En av de finaste låtarna när man flyger.
(foto: jag)

We have a map of the piano//båtvisslare och "Tonight I've been to the Lantern Parade, with warm milk and sugar and frozen fingers."

Sjukt händelserik vecka. Har på något sätt försökt hinna med allt vi pratat om att göra, men inte lyckats med tidigare. Nu när fetingproven (OH THE HORROR AND RELIEF) äntligen är över. Klippt och färgat bubs hår, ätit skumma fiskrätter, sett IMAX-film och vinglat omkring med livsfarliga, alldeles för stora, skridskor. Känns ganska miserabelt för stoltheten när man ser fyraåringar fladdra omkring som små älvor på isen, som piruetterar sig inför hänförda föräldrar och ser allmänt sockersött graciösa ut, när man själv knappt lyckades stå upp. Var även i ett av Shanghais största naturområden, klättrade i träd och och åkte miniflotte. Satt på en mur vid hamnen och iakttog lastfartygen och de puttrande små fiskebåtarna. Fick även för mig att, då det sprang omkring frisläppta hästar, eller snarare ponnies, men de andra höll inte med, att låna en för ett tag. Lyckades förklara för Mr Ranch, en väldigt vindögd gammal snubbe men dock gladaste kinesen jag träffat på, att jag ville ha one that's fast, och fick det med råge. Kändes som en wannabekonstruktion av ranchracet i OOT när jag bokstavligt talat varvade banan, medan han som skulle föreställa Ingo, men snarare var en smått upprörd hästskötare, morrande försökte ta sig ikapp. För en gångs skull var vädret varmt också, så kunde ligga och slumra i ett skogsparti utan att någon säkerhetsvakt hann upptäcka oss. Och känns sorgligt att hela min klass försvinner efter det här lovet. De enda som stannar är herr H och fransmannen.
Imorrn blir det Suzhou, och sedan vila någon dag innan resan till Korea.
Och längtar faktiskt hem nu. Får tröstäta mandariner eller något.
(foto: jag och div. andra)

"Hast thou found me, O mine enemy? You may have escaped drowning but you're still soiled by the evils. You can't see me but I can see you. And like the angel said; Babylon is fallen."

Lyssna/prata provet gick över förväntan. Firar detta med att äta jordgubbar och läsa en av mina favoritböcker, som jag hittade i Liverpool för inte så länge sedan. Kan läsa den hur många gånger som helst. Tror nästan att författaren var konstant hög när han skrev den. Paranoid kleptoman blandat med en åttaårings synvinkel på världen, underbart.
(foto: jag)

SATURSUNDAY//"If you go cowboy on me again I'll blast ya to an egg!"

Lördag och kortspelskväll hemma hos Mr R. Det var många nya underliga regler som uppfanns, lite för mycket alkohol blandat med brottning, sporadisk dans, Marmite (!) och skrattkramp.
Söndagsmorgonen var sådär halvt omöjlig att vakna upp till, tog säkert ett par timmar innan folk orkade masa sig ner till köket. Men tvingade oss själva sedan ut i januarisolen för att slumra i gräset (vissa piggnade till av värmen dock) med kryddiga pannkakor och iskall cola. Bra avslutning på veckan.
Och har nu fem tal att skriva klart till imorgon, att önska lycka till känns ganska onödigt. Improvisation har väl aldrig skadat.
(foto: jag och diverse andra)

Our life is not a movie or maybe//Om det där med att försvinna

Discoprinsarna har lämnat oss. Från att ena dagen som vanligt pumpa ut sin spasmiska technopop, posa framför speglarna och se allmänt uttråkade ut, har de nu försvunnit. Passerade för några timmar sedan och upptäckte att hela lokalen blivit trashad, badkaret uppslitet med rör och allt, tapeterna nedrivna och det enda kvarlämnade var sakerna ovanför på bilden. Några hårtestar och en svagt blinkande lampa. Jahapp. Varför de försvann och hur är fortfarande något av ett mystery. Deras avskedsmeddelande säger ju inte så mycket. Eller kanske snarare allt.
(foto: Emilie)

Bild nedan är från i höstas. Halva ligan med.

Bubbelplast//"He also hides behind his masks when the spotlight shines upon his shield of boredom, and sighs before the nondescript faces."

Har kanske redan nämnt hur mycket jag älskar (och på samma sätt, hatar) akvarium. Så fort jag kommer till en ny stad tar jag reda på om det ovanstående existerar och beslutar mig sedan för att besöka det, oavsett pris. Det räcker med att träda in genom entrén till fisktankarna för att håren på armarna ska resa sig och jag går omkring i en konstant harmoni, timtals. Glömmer helt bort tiden i det konstruerade havet av skimrande fiskfjäll, glasraspande klor och syrebubblande andningsorgan. Det enda som skiljer en själv ifrån allt är det centimetertjocka glaset och de apatiska djurens egna distans. Akvariet i Shanghai är något av det finaste och sorgligaste jag sett. Och fanns inte en varelse med livslusten kvar i ögonen.
(Har för övrigt börjat älska Cow Fishes, bild nr 2)
(foto: jag)

Mekanik//"But I am realising that it's a fault of my own; being much more concerned with pasts, than I've ever been with futures."

Kan inte sova på grund av nyupptäckten av espressopulver (som jag doserar som vanligt kaffe, allt är i sin ordning). för mycket bra musik och uppspelt över att babe anländer imorgon. Kommer säkert vara på plats minst en timme innan planet landar, försöka ströläsa Animal Farm och undvika nyfikna och pratglada turister. Det är så nästan jämt, oavsett hur sur eller ointresserad eller blyg jag ser ut, samlas alltid en viss typ av människor (ironiskt nog ofta psykiskt ostabila sådana) kring mig och försöker ta kontakt. Den här gången kan jag i alla fall försöka höra vad de har för dialekt och låtsas som jag inte förstår. Så att det inte blir som förra gången då jag fick för mig att säga att jag inte kan engelska eftersom jag är från ryssland, och det visar sig att turisten själv är ryss och utbrister "Cестра!" (syster!) och nästan klappar händerna av upprymdhet.
Upptäckt även att måla maneter med akryl är något av det svåraste som finns. Efter konstant svärande och ett misstag som vände upp och ner på hela målningen insåg jag att hey, det liknar ju faktiskt Jorden. Så det blev ganska experimentiellt, planeter och diverse. Visar när det är klart.
(foto: Malice)

Not//"I wrote your name upon the back of my hand, slept upon it, then I woke up with it backwards on my face, reading forwards to my mirror to my heart."

Gjort klart målningen med (de ganska dåliga men ack så prisvärda) akrylfärgerna jag fick förut. Tillbringade sedan kvällen med en låda minisushi och I'm Not There. Nog femte gången jag sett den, tröttnar aldrig. Och måste medge att Cate Blanchett gjort bästa rolltolkningen. Även Ben Whishaw, trots sin pyttiga roll, var extrem. Däremot är både Heath Ledger och Christian Bale (håll dig till Batman plx) jätteplatta. Jaha, Bob Dylan fick barn och det gick dåligt? Oj. Oj. Nu är han arg. Jamen. Jo.
Fick även en massa länkar ifrån pap om olika utbildningar, där han varit rätt fantastisk och hittat en massa fakta om arkitektlinjen på Chalmers, som jag velat ansöka till, men inte pallat att anstränga mig att ens försöka med då intagningspoängen är raserihöga. Och har tidigare tyckt att teckna hus inte är min grej. Men har nu ägnat ett par timmar åt att läsa på en massa, och kan knappt sitta still för allt verkar ju galet spännande. Så länge man klarar av arkitektprovet är det ju inga problem med högskoleprovsresultat och liknande... heh. Men får se med det. Rs respons till denna nyhet var :"WOW! You gonna build houses and shit? When I get rich kingpin you're gonna draw my castle fo sho." Man bara åh, en sådan varm förståelse.
(foto: filmmakermagazine)

Istappssömn//"Unless we spend our January snowed in with steel and sparks and soldering irons and Timothy breathing on the windows."

Det är soligt. Men svinkallt. Hur man än packar på sig kläder tränger vinden igenom. Har tagit beslutet att inte gå utanför rummet förrän imorgon. Ska koka te, kolla vidare på Galactic Heroes och äta Marabou Apelsin, som jag smugglade med mig hemifrån i julas. Ajuste, terminsprov om två veckor? Bryr mig sådär lagom mycket just nu.
(foto nr 2 är taget i oktober)