Bror har återvänt efter sin långa vandring i Peru. Kusinen vinner SM i distansritt. Och jag eh, har jobbat konstant sedan arbetsproverna skickades in. Den där tröttheten som jag trodde skulle drabba mig i april har istället slagit till nu. Är en bedövad svartbjörn fastmurad i alltför djup lera, känns det som. Tuffar dock på och samlar pengar på berg och räknar ner till semestern som är mindre än en månad bort. Den här sommaren kommer bli fantastisk, har jag på känn. Så extremt mycket som har planerats in så kan inte välja ut vad jag längtar till mest. Kommer bli festivaler, konvent, roadtrips, kära återseenden och kanske lite flygplansbrummande. Till skillnad från förra sommaren då jag var luspank och överröst med plugg och pendlade mellan Göteborg och Stockholm kommer denna kännas så lätt att andas. Och tanken på juli då hela min framtid avgörs är ju lagom nervstrypande. Målar även en massa då jag inte jobbar, tavlorna får ni tyvärr inte se eftersom de är beställningar (buhu) men påsarna jag sidopysslar med lär dyka upp här allt eftersom. Fick även en förfrågan om att lägga upp mina arbetsprover som jag skickade in. Skall ske så fort jag vet vart jag kom in.

(pics från Valborg, Sebastians "Stuga" som är bästa stället att hänga på när man är utarbetat, sommardumplings och mig tågresandes strumpälskandes förra sommaren.)

Är (precis som alla andra som bläddrat igenom hans tumblr/hemsida) förälskad i Karl Kwasnys bläckarbeten. Varje gång han lägger upp något nytt bokomslag eller en typsnittsidé får jag extremt kli i fingrarna vilket resulterar i egna arbeten. Nog det bästa tipset jag kan ge till er som vill ägna livet åt att teckna. Ser man hur bra andra har lyckats blir man ofta extremt inspirerad själv.
Förresten går det en fantastisk dokumentär på SVT-play just nu. At night I fly. Om några utvalda livstidsdömda fångar i New Folsom-fängelset i Kalifornien. Satt själv och bölade i slutet, på jobbet dessutom, tror kollegerna tyckte jag var lite väl dramatisk med min "NO. LET ME HAVE THIS."- pose vid datorn.

Planerar för övrigt att införskaffa en ny tablet. De flesta verkar ju ha bamboo, och funderar på en sådan själv då min Intuos A4 känns alldeles för stor och klumpig med tanke på vad jag använder den till (miniatyrskisser etc). Har ni några andra förslag är jag jättetacksam om ni orkar maila mig. Fåret till höger. Klicketicklick.

En gudomlig kombination av glass och en bakistrött brud på restaurangtoaletten. Låter det få sammanfatta Londonresan. (Jag var precis lika dålig som vanligt på att använda kameran. Tecknade desto mer.) Hemma nu, full av energi som aldrig förr. Målar, planterar och jobbar mina långa kvällar. Pysslar med designen här också, dock verkar det dröja dagar innan förändringarna syns. 

Har förresten fixat en "nattduksbords-bok" där jag klistrar in saker jag vill köpa. Får mycket bättre koll på ekonomin (då jag och D redan planerar höstens resa hehe) och får dessutom saker att längta efter. Rekommenderat.

Hittade även två böcker i London som jag letat efter i månader. Ska djupdyka ner i dem så fort jag avslutat mina Indianromaner.

Och saknar Fortnum & Mason-kaffet. Relativt dyrt för en liten kopp men är starkt kryddigt så att man blir nöjd. Tackar för övrigt för era fina mail. Är lite dålig på att svara men kan göra något svars-inlägg i framtiden om ni samtycker.

Hussaah. Är nu klar med alla mördarsvåra arbetsprov. Sedan nyår har det varit fullt upp med planering och förberedelse och efter det började KAOSET då alla uppgifter släpptes samtidigt. Men nu så. Finito. Chop chop. Jag häftar tejpar viker packar ner dessa sköra pappersark i lådan och ger motvilligt ifrån mig den till postkontoret. Eller snarare väldigt medvilligt, lite som en trött mamma tredje veckan på dagis. I trust them now.
Kommer ha så mycket dötid nu att jag inte vet vad jag ska göra av den. Liten upprustning här kanske. Måla alla tavelmotiv man har haft snurrande i huvudet. Framkalla de där filmrullarna som varit liggande från tiden då systemkameran vägrade leva.
Det finns ett skimrande apelsinljus i rummet när man vaknar. Plantorna har börjar klänga sig längtande mot fönstren igen och det doftar varm jord och och knapriga trädstammar utomhus. Vinterstenen av stress har lyft från lungorna och det känns som att allt bara kan bli bättre framöver.
Nu åker jag till London. (Och handlar upp den där lönen som tyngt ner mitt konto, hello benbrytarhöga skor och gedigna oljefärgstuber.) Bjuder på två skisser också. Återkommer på måndag.

Det känns alltid lite som en saga då man hittar fotografier i polisrapporter från 1920-talet, där brottslingarna får posera fritt inför kameran. Strike any pose. De skarpa ansiktsprofilerna mjuknar i ljuset och trots tappra försök till att se farliga ut framstår de mest som sorgliga. Borttappade moraler fångade på bild.

(Dessa två alltså. Har inga ord. "Brott okänt")

(källa: Daily News/New South Wales Police Department)

Tecknar fåglar, svampar, cykelpumpar, frukostbord, köksredskap, bilar, tallrikar (dessa förbannade tallrikar), fågelholkar, rum ur alla dess vinklar och skrattande skrikande ansikten. Har tre veckor på mig att avsluta alla prov sen kommer jag hamna i det vakuum som uppstår av att inte konstant stressa omkring. Har gjort en lista på vad jag tänker skämma bort mig själv med då allt är inskickat. (Londonresa, skor och mat) Och det känns lite synd att inte kunna visa upp något här. Det är för övrigt riktigt fint att så många klickar sig in hit varje dag trots att jag inte gör någonting för att hålla er kvar. Känns som att jag bara släpper ut en svärm bokstavsätande malar varje gång jag loggar in. Dammar av headern lite hastigt och loggar ut igen.
Annars då.
Såg klart The Tudors en tidig gryning och bölade mig igenom hela slutet. Åkte till Linköping och hjälpte brorsan flytta lådor. Bilade till Göteborg på begravning av älsklingsläkting. Och jobbar lika sena nätter som förut. Har alldeles för många serier att hålla koll på för att hinna se alla filmer (boohoo liksom), The River är en ny favorit. Trailern ser inte mycket ut för världen men är nog det mest fängslande jag sett på länge.
Och läser. Massor. Har som ni märkt tillfällen då jag hakar upp mig på ämnen och måste veta allt om det. Just nu är det navajoindianer. Och stökigt 1860-tal.

Fotar endast med photobooth numera, så de menlösa ansiktspetarposerna hör till. (Att man får groteskt stora händer är ju också fint.). Är sinnesjukt sliten på grund av alla arbetsprover, heltidsjobbet och sömnbristen. Funderar på att köpa Xbox då jag är klar i mars för att jag kommer ha så mycket sprätt i fingrarna av att inte behöva teckna konstant. Hamnade av någon anledning på BR Leksaker i förrgår där det fanns till min förtjusning otroliga mängder glitterpulver(?) som blev utspritt på en tavla ni här ser en sneakpeak av. Kan tillägga att ingen av tavlorna jag publicerar här tillhör arbetsproven. De är mest till för att det inte ska bli så monotomt.

Även börjat missbruka avokado igen. Och djungelvrål. Och såna där snackspaprikor som ser ut som stora chilifrukter. Sitter här om kvällarna med en enliterskål och ba nöm.
Lite för trött nu va.
Ska kolla på en dokumentär-ish film om Albert Fish. Blir bra att somna till.

Arbetsprovernas tid har börjat och jag värmer upp med att göra en Hugh Hefner tavla. (Playboy-kungen). Fick idén när en vän påpekade att han liknar en rynkig gammal galt. Den är långt ifrån klar och färgerna stämmer som vanligt inte (snart kommer nya kameran så jag slipper fota med blixt), men ni får ett hum i alla fall om hur skönheten ser ut.
Hakar alltid upp mig på specifika motiv och just nu är det grisar, jag och D köpte till och med grismasker i Shanghai som är skräckinjagande verkliga. Får för mig att de är gjorda av något annat än gummi men who knows.

(Tavlan är gjord med vattenblandad akryl)

Första bilderna från Shanghai. Var jetlaggad som aldrig förr och sov bort de första dagarna. Följt av en 40-gradig feber och magkatarr, kändes fantastiskt.

Var pepp ändå och passade på att sömncruisa omkring i turistkvarteren med D och tillbringa alldeles för mycket tid i arkadhallar. Blir alltid ett hysteriskt fruntimmer så fort jag får syn på fiska-djur-montrar. Lite som killen i Toy Story med slemmig tandställning som trycker näsan mot glaset medan han fiskar. Man kan se hur djuren desperat försöker gömma sig under varandra. Och hur livet försvinner ur ögonen på den som blir uppfångad. (Storhetsvansinnet i min blick här.)

Åt bra febermat.

Och drog till ett Buddhisttempel på juldagen och glodde på folk som snurrade omkring med rökelse. Det var fint.

Blev lycklig.
Fick äntligen tillbaka Shanghaidialekten (efter att taxichaufförer undrat om jag var efterbliven, "vill du eskortera mig till denna ort var vänligen.") och tillbringade dagar med att pruta armviftandes på Qipulu.

Fick träffa F, R och min japanska pojkvän H, i en dag innan vi åkte hem, fast hann både dinera storslaget (bilder kommer då jag fått tag på dem) sjunga sönder rösterna i en porrklubbsliknande karaokebar och få gryningsmassage, fick den enda kvinnliga massören, som bokstavligt talat mosade alla ryggmuskler och knäckte nacken fast jag protesterade högljutt. Lovade att besöka H i Japan i sommar om hans mamma lagar min mat och betalar resan. Annars no way josé.

Vaknade upp arla gryning och sov nästan hela resan hem. Fick sitta som en gammal farbror då musklerna vägrade räta ut sig efter massagen. Känns sunt såhär efteråt.

Fick med mig en sorgsen tvättbjörn hem.


Festliga (något obehagliga då de har bröst) bokstöd.

Äckligt mycket skor. (D suckade över hur lyrisk jag var.)

Och onödigt mycket ringar. Längtar redan tillbaka, trots det katastrofdåliga vädret, avgasdammet och folkvimlet så finns det ingen annan stad som ger en sådant lugn, bara man kliver ur flygplanet. Andas lite. Så är allt rosor och porslin.

Då var man äntligen framme i favoritstaden. Konstant skrikande spädbarn på flyget och en nervös flygkapten gjorde resan lagom mysig. (Photoboothbilden beskriver känslan rätt bra.) Har dock fått sova lite nu så har gått ifrån att vara dreglande zombie till överlycklig spastiker. Och fått kex och kaffe!
Fler bilder kommer så fort jag börjat göra saker, de ovan är tagna från hotellfönstret. So much class.

Enligt mig den bästa serien som går just nu. (Jag gör ju inget annat vettigt än att glo på film när jag jobbar, då mina tentor är över, så live with me.) En romantisering järnvägsbygget på 1860-talet, där man får följa en hämndlysten f.d soldat som enträget letar upp sin frus mördare. Och redan de första sekunderna skapas en stämning som håller sig levande avsnitten igenom. Ni vet historien. Pudriga kjolstyg, översittarförmän, inkräktande indianer och det uppdelade isolerade samhället. En flicka såld för två hästar och en filt till en Mohave-stam. (Olive Oatman, sinnesjukt likt dessutom.) En slug borgmästare lite väl förtjust i likörer. En obehaglig norrman som alla tror är svensk. Och i bakgrunden Anson Mounts tjurskalliga uppsyn.
Det och fantastiska vyer, djuriskt mycket lervälling och trovärdiga pistoldueller gör att jag sitter och klappar händerna av förtjusning varje måndagskväll.

För övrigt är det nu snart en vecka kvar till vi lämnar detta vinterland. Aåh.

Måste ändå ha varit en av mina bästa somrar. Sov nästan ingenting på grund av jetlagget som höll i sig i flera veckor. Konserter, skogsfester, gryningsvandringar i ösregn, levde på yoghurt, fika och öl, jobbade natt fem veckor i sträck och fick hjälp av uttråkade poliser att dela ut morgontidningar. Åkte på festival där jag träffade D och allt blev staniolfjärilar och bubbelsaft. Dog av nervositet av att bli publicerad i en tidning och flyttade sedan till Göteborg.

Om två dagar åker jag dit igen. Ska skriva några tentor, återse saknat folk och även försöka hitta fler tavelgubbar att sätta upp på väggen. De ser så nedstämda ut där de hänger, trötta på varandras sällskap.

(foto: jag)

Några av de skor jag säljer. (Så classy med halvruttna äpplen i bakgrunden) De är alla knappt använda, barnsligt fint omhändertagna och i storlek 39. Maila mig till höger om ni är intresserade. De finns även som annonser på Blocket (för samma pris) så först till kvarn.

SÅLDA.

SÅLDA.

Sandaler från Vagabond. 5 cm. Anpassar sig efter foten och gjorda i mjukt läder. 70 kr.

SÅLDA.

Plattformar från Belle. 11 cm, fram: 4 cm. Använt dem en gång och de sitter som gjutna. Passar även en 38:a. Supermjuka så behövs inga inlägg. 150 kr.

Fler kommer snart!

(foto: jag)

Har huset fullt av hundar. Eller två, snarare, men de små yrvädren rusar omkring likt orkanblåsande dammtussar och konspirerar med att kidnappa och tortera min tygelefant. Deras valpsyskon är dock otroligt söta.
Har fått en enorm energi ifrån ingenstans och hinner med allt det där jag undvikit senaste veckorna. En månads intensivt jobb kvar, lite Göteborgsbesök och mardrömstentor, sen så. Har räknat ut att jag måste se minst 10 filmer på bio innan nyåret, och januari kommer bli helt fantastiskt. Kommer även säja en hel del fancy skor jag inte haft tid att göra något av. Länkar annonserna här snart.
Ovan är även en sneakpeak på lite saker jag håller på med för tillfället. I skissstadiet (som ni nog kan se med tanke på de urvattnade färgerna).

(foto: jag)

Det här med att jobba 43 timmar i veckan och samtidigt plugga inför tentor kanske inte var det mest välplanerade jag genomfört. Och är redan stressad över förnyandet av visum och hur mycket filmer man kan lyckas köpa i kinaland utan att fastna i tullen. (Räcker med att man blivit inkallad i rummet med de vita gummihandskarna en gång redan.)
Har även hunnit bli fotad av Hampus Andersson, träffat folk som numera bor väldigt långt bort, lärt mig att tycka om appletinis om man varvar det med öl. Pälsar på mig med enorma tröjor men fryser som ett djur ändå. Dricker te tills kisspauserna blir upprörande många, och har gjort massvis av tatueringar av vilka några inom snar framtid kommer att gröpas in i någons arm. Känns läskigt.

Nu dartklubb och sedan välförtjänt sömn.

(Foto: Mr Andersson och jag)

Den inälvsröda heltäckningsmattan. Hennes trötthetsskimrande ögon och ljudlösa rörelser. Han ett blygt rovdjur med konstant spända käkar gnisslande. Hårspännen som aldrig vill vara på plats. En blick ett ord några fingrar som stryker över armen. Och de sugs in i varandra likt något större och allvarligare än något jag skådat i romantisk väg på film. Glöm The Notebook och Atonement. Glöm alla actionrullar med muskelstinna män som slänger upp bruden på hojen och bränner iväg i horisonten. Det sägs knappt ett ord mellan dem, men luften är så tät i lägenhetshotellet att man måste andas djupare för varje scen. Hans slitna skorpionjacka med koagulerat blod och hennes noppiga gamla t-shirts med yoghurtfläckar. Motorvägarnas dimslöjade kvällsljus och en sömntufsig pojke som väntar på att pappa ska sluta skrika.
Huvuden som plaskande exploderar i regn över en oskyldigs ansikte. Hotfulla mäktiga män, som lyser med sin frånvaro men ändå skapar hysteri. Att lyckas bryta sönder rädslan till ilska och mot sin vilja förvandlas till något onämnbart. Sorgen att sedan se allt man skapat falla samman. En död blick fäst på dammiga vindrutetorkare.
När jag först hörde om Drive trodde jag att den skulle vara en bilkåt försök-till-maffiainspirerad sötsliskfilm, framförallt med Ryan Gosling i huvudrollen. Nedsjunken i biostolen satt jag sedan och storlipade. Varje scen ett litet mästerverk. Så få repliker utspelade men så mycket mer däremellan. Och ett måste om man gillar Bryan Cranston. Jag kommer i alla fall vara en av de människorna som står köandes utanför biograferna i november.


(Note: Saker som påverkade min beundran av ovan nämnda film:
Älskar snabba bilar.
Njuter av blodiga scener.
Jag var ganska så rejält salongsberusad.)

Varvar tedrickande med att packa och försöka fånga in alla strumpor som ständigt försvinner ut ur resväskan och in under soffan. Därunder tittar odjuret fram med våtblanka ögon och tuggar oskyldigt sönder dem utom räckhåll.
Tillbringar helgen i London, mum är för tillfället ett utskrivet energiknippe och spontanbeställde biljetter med ögonen gnistrande. Ska även passa på att träffa R som jag inte sett på mer än ett år. Och dricka öl. Och tafsa på oändliga mängder skrivböcker. Ungefär så mycket jag kan tänka mig att göra. Sista biten av lönen gick till nya akrylfärger och t-shirtpennor. Är fattig men lycklig. Hösten ger energi.

(foto/t-shirten: jag)

Påbörjat några små höstprojekt. Denna är gjord med magiskt kinesiskt bläck (det torkar aldrig) och tuschpennor. Har fortfarande inte fått ordning på scannern, bilderna får lida lite för det.

Åker till Shanghai i jul. Kan knappt hålla mig ifrån att inte börja hoppa okontrollerat.
(foto: Wolves & Bucks)