Photobomb//"The long lazy breakfasts of courtship."

Jag är alltid lika fotklickande glad av att se att det faktiskt finns så pass många människor som envist besöker bloggen varje dag trots mina återkommande betrayals då jag övergiver och begraver er i högar av glömskesand. Har fortfarande ingen kamera men några tillfällen har blivit förevigade i mobilen nedan.
Pluggat och tecknat som ett djuur, känns bra att man faktiskt kommer någonstans numera och inte bara sitter och grinar över att man inte kan hantera en tablet. Hittade en matbutik med kinesiska ingredienser (alla dessa nätter jag vaknat svettig av att ha drömt förbjudna matdrömmar om det kinesiska riset, en 10 kilos-säck kändes behövligt)! Så har faktiskt lagat egen mat och inte bara öppnat bönburkar och soppor, kanske dags att investera i ordentligt köksutrusning, typ bakbunkar (heter det ens så? vilket ord).
Fast vem behöver matlagningskunskaper när man blir bjuden på fantastiska middagar och vegbufféer av generösa människor.
Socialiserat på piratfester och pubrundor.
Vet fortfarande inte om jag skulle föreställa en porrklubbsfantast eller en egentolkad Tyler Durden, men var länge sedan jag fick så snabb service av bartenders. Önskar nästan att jag var ny i skolan så jag kunde se ut så varje dag och ba mmhm that's me. 
Beundrat Steffs leatherface och inhandlat behövliga kläder. Gjort fler tekniska illustrationer av nintendokontroller och börjat gilla att teckna kretskort.
Hittat ett episkt sushiställe.
Varit på kryssning. Fina Jana förevigade min bästishalsduk.
Tequiladignande hemmafester.
Hittat en ny favoritklocka på second hand som inte alls fungerade och hade tusen skruvar lösa (hehe), plockade då isär hela skiten och googlade fram ett jäättegammalt filmklipp om hur man tar hand om snurrande-kulor-klockor där en myskarl till värmlänning förklarade hur man skulle återuppliva den. Fixade klockan, helt fantastiskt, och trodde för ett ögonblick att jag var Klockmakarens Dotter och kände för att ställa mig på någon stormig havsklippa och låta regnet piska sönder mina kläder och skrika gutturalt med åskan som var min vän. Ungefär. Sen dog klockan igen.
Och tittat väldigt mycket på lättsam film. Insett att man kanske inte behöver kolla på hjärteslitande tunga mörka draman där alla dör hela tiden utan att man kan bli glad av innehållslösa dialoger också. Och det funkar helt okej så länge Megan Fox är med. 

Upp ur havet// “You must stay drunk on writing so reality cannot destroy you."

Är tillbaka från blårödvitaflagg-landet och annat hyss med ny energi. Gått på museum med oljetunga 1500-tals porträtt, ätit ångande scones med skållhett kaffe och spionerat på marscherande nötknäppare på benvita hästar.
Ätit extremt mycket mat. Ale and steak-pie är en trogen favorit, likaså cheese och seafood planks och små arga musslor man får ångest över och vill rädda.
Varit löjlig med besparingarna igen.
Och såg Lincoln på Electric; den bästa av biografer. Enorma skinnfotöljer med fotpall, fick världens godaste hummus och blev serverad öl i glas stora som tunnor. Jäste som en baron.
Skaffade brillor, har fortfarande extremt svårt att vänja mig och skrapar knäna då jag ramlar i trappor och missar dörrkarmar vilket bidrar till förhöjda stämningar.
Klassen hade ett tävlingsprojekt att pimpa en busskur i samarbete med Eskilstuna Kommun och Länstrafiken. Vår grupps akvarium ovan vann inte, dock var det vinnande bidraget stående ovations-aktigt amazing.
Har en ny skissbok jag proppar i grejer, är dock lika seg på att scanna som vanligt så resterande foton nedan är mobilbilder.
Gjort trevliga vardagliga saker.
Gått på pubrundor.
Ätit ännu mer mat.
Och börjat sticka årets halsduk. Den ovan gjordes för två år sedan och är den hittills längsta, känns som man rullar kåldolmar varje gång man tar den på sig.
Och hängt med godingar, missat en efterlängtad kryssning och firat födelsedagar. Suddiga polaroidbilder är de bästa.

Hansel & Gretel//"Oh yes, she walks in her sleep sometimes with her eyes open."




Ett kanske lite annorlunda julfilmtips är Hansel and Gretel (Henjel gwa Geuretel). Till skillnad från andra filmer med samma namn är denna en rå, brunnsdjup och relativt mörk historia om en man som en vinterdag förvillar sig i en sällskapshungrig skog. Ett välkomnande hus dyker upp och plötsligt har han sugits in i en surrealistisk labyrintvärld av ensamma själar och iskalla händer. Det är cupcakes, sammetsnallar och flanellskjortor, men också för långa blickar, koagulerat blod och rum som är svåra att andas i. Det ligger en pressande hand över hela filmen och trots allt det gulliga sitter man bara och väntar på flodvågen. En ilska som i varje scen klättrar på tapeten.
Om man har svårt för rysare och obehagskänslor kanske man inte bör se den, kan dock tycka att bara själva miljöerna gör den sevärd.
 
 

Brokeland//socks and briefs

Det rullar dammbollar så stora att man måste jaga dem med basebollträ på bloggen och det beror på att jag tagit mig en lång men ack så välbehövd paus. (Tumblrn uppdateras däremot ofta.) Är nu tillbaka med ny energi och två nya kurser, har under de senaste veckorna nästan endast pluggat så blir ett till sånt där "visa nya prylar inlägg", har dock tagit tag i att börja använda scanner så fler teckningar kommer poppa upp så småningom.
Varit feberjagvilldösjuk och tillbringat en vecka gömd i sängens bommullsmjuka hav. Hade dock en supernajs halsduk att se löjlig ut i.
Läst kursböcker och skrivit långa väldigt ...nödvändiga rapporter. Anmält mig till en kurs i ryska i vår med tanke på nästa års möjlighet att plugga i Moskva eller Sarajevo (som om en kurs kommer rädda mig från pinsamheter men ja, man kan ju försöka).Blivit frisk och pepp på julafton och Stockholmshyss.
Målade ett hus, varmvattenventiler, dissekerade limstift och gjorde sprängbilder av en NES-kontroll, aldrig haft sån huvudvärk av pyttedetaljer och ljusbord.
Lyckades få tag på Michael Chabons nyaste bokflamma och sög i mig den på en helg, man grinar nästan ibland så fint den mannen skriver.
Sett om en massa favoritfilmer, Love (2011) ovan bland annat.
Bränt pengar på H&M-rean. (Har klämt på kavajen i månader och kan nu äntligen vara fabulös, eller se skev ut, har inte bestämt mig.)
 
Och hängt med fint besök och kurskamrater. Var på Tom Tits "Body Worlds" i fredags, kan starkt rekommenderas. (Om inte annat för rutschkanan. Åker den alltid tills lunchen kommer tillbaka i munnen.)

(foto: jag och Evelina Enström)

Columbus//"In the morning, when they've worn themselves out, the dogs lie down at your feet without even being told."

Howdy. Är trött, som ett, as. (Kan man ens säga så?) Tecknandet och studierna rullar vidare och går ifrån att älska marken jag vandrar på till att sitta och stirra in i väggen av handlingsförlamning. För oh vad mycket grejer man har att göra hela tiden, som helst ska ha varit klart för en timme sen. Och jag som inte är en kejsare på att prioritera tid ägnar de lediga kvällarna åt att INTE sova, som jag borde, utan gör allt det där andra man vill göra då man inte studerar. Men nu är iallafall veckans rapport inlämnad och jag har bokat tid med bro Blund i lagom Bolibompatid.
Lite akvarellövningar vi gjorde för några veckor sedan. (och var tvungen att fota nya favorittröjan) Är riktigt hatisk vanligtvis till akvarell (de människor som är bra på det älskar jag, och vill klubba ner dem och släpa iväg dem till en grotta där de ska visa mig hur man gör, för alltid) men försöker att vänja mig vid att man aldrig kan/får ändra sina misstag. Bara att le och byta papper.
Gjort några perspektivövningar men hade bara den här hemma, resten vilar i häftiga arkivrummet på skolan.
Har äntligen kommit igång med boken där jag samlar skisser på "drömvarelser", eller fantasikreatur som min hjärna får för sig ska återkomma i nästan alla drömmar. Gjorde även en fiffig halloweenmask utav en av dem.
Sorterat te. Mycket harmoniskt.
Och höstinspo-bildsamlat med svartvita fotografier på tjusiga filmstjärnor och tröjor man kan bo i. På tal om tjusiga filmstjärnor så längtar jag tills Stockholm och Savages, Benicio del Toro har varit borta från filmduken jobbigt länge.
Säsongsavslutningen av Hell on Wheels var igår. Har redan hypat den i ett annat inlägg men ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar den här dramatiska järnvägsbyggarserien. (Varning för spoilerbilder för er som inte sett sista avsnittet men vill se.) Satt och storbölade halva avsnittet och vrålade BRILLIANT för mig själv (tur med ljudisolerade väggar) och hade sån där gosvarm magkänsla hela dagen efteråt som man får av riktigt bra upplevelser. Har idag lyssnat konstant på tillhörande soundtracket A Stor mo Chroi (Treasure of my Heart) och Short Change Hero. Musik gör alla känslor vulkanaktiva ibland.

Och älskar alla karaktärer nästan som om de var mina vänner. (spärrauppögonenochleosäkert)

Tamer Animals// Another forest, "there is a noise like, whoosh, which means the devil is present."

Nu är nästan all packstress och det totala hjärnkaoset över. Långtifrån färdiginrett, men packat upp de nödvändigaste ägodelarna (eheh) och fått koll på studierna (som tar upp all min vakna tid för tillfället). Och internet, efter två veckor av krångel och förvirrade kundtjänster. Här har ni iallafall några fina detaljer ifrån lägenheten, visar inte "sovalkoven" än, eftersom jag inte gjort något åt den, men ni får se så småningom. 
Bästa mysbyxorna gjorda av något skumt moccamaterial som gör att man känner sig som en baron, eller liknande. Vardagslyxen höjdes något enormt.

Min älskade monstermaskin. Låter fruktansvärt men gör godaste kaffet.


Blivit instruerad av diverse lärare att fika oftare, följer tipset slaviskt. 
Spegeln var mitt sommarprojekt; en tom sprucken ram jag hittade i släktings f.d garage. Putsade till och fick hjälp av glasmästeriet att fixa ny spegel. Som ny. Nästan.
Införskaffat nya pennor (ruinerad) inför höstens skolprojekt.
En av de få filmer man kan se hur många gånger som helst.
Skolarbete. (Så löjligt nöjd över att kunna skriva det numera.)
Bra sätt att roa sig då man inte har (hade) internet. 
Fick för mig att skriva "kropp" och "hår" på lådorna, känns lagom underligt såhär efteråt.
Fyllde år häromveckan. Fick finaste kortet av storebror (som nu har flyttat till Granada efter omkringvandring i Peru och andra hyss. Sorgligt syskonfarväl på flygplatsen etc)
Köpte även en födelsedagspresent till mig själv. Ska nu djupdyka ned i urtråkig kurslitteratur om designprocesser och sen natta. Och är jättesugen på hummus tack vare en viss person, grr.

Äppelkinder//"He offered her the world. She said she had her own."


Vakuumet här är raka motsatsen till vad som händer i livet just nu. Har hittat en helt fantastisk lägenhet i Eskilstuna med sovalkov och enorma bågformade fönster, fått schemat inför hösten och älskar det, packat ner hela mitt rum i papplådor och slängt/sålt/skänkt bort hälften av alla mina kläder. Friheten att flytta överträffar nästan allt annat.
Alla favoritserier är tillbaka, ser fram emot höstens bioupplevelser, de två bokade biljetterna till Sara Stridsbergs Dissekering av ett snöfall, doften av piskande regn, kylan som kommer krypande på nätterna. Gräver fram den där enorma stickade tröjan och armékängorna. Öppnar knarriga gamla skrivböcker och tecknar massor.
Men det händer ingenting här. Just nu.
Så fort mina tillhörigheter står på ett annat golv och jag stängt den där stora säkerhetsdörren som håller resten av världen utanför kommer jag tillbaka. (Och jag älskar era mail.)

(foto: Georgi Andinov)

Restless Hearts//"You don't step on stage to eat, you go there to be eaten."


Det räckte med att få se Banes svartklädda ryggtavla för att få mig att förvandlas till ett kvidande fruntimmer. Den kutryggiga hållningen, de rödsprängda sömnbristögonen och den konstant spända ådern i pannan. Även om den spanska dialekten inte var särskilt framträdande så hörde man hur vissa ord fick tänkas igenom innan de sades.
Jag har haft stor respekt för Tom Hardy då han visade sina många olika sidor i både Layer Cake och Bronson. När han blev tilldelad rollen som Bane tänkte jag inte så mycket på det, kanske kände mig lite snopen då jag hade svårt att se honom som min barndomsidol. Sedan kom de första videoklippen och jag dog lite varje gång han visade sig.
Till skillnad från i Batman and Robin, där Bane var en enorm besvikelse till thug, spindelvävde Tom Hardy sig en kokong där han bevarade Banes alla finesser och karaktärsdrag. Man kan riktigt se hur han omfamnar rollen som en kejsare av våld och smärta. Hur han går; smidigt ödmjukt trots kroppsstorleken. Hur han ger tyngd åt varje stavelse i sina frihetstal. Hur han finner trygghet genom att hålla i rockens ytterkanter eller sina hängslen. Hur han tar in vad folk säger och påverkas av det, en blödig barndomsfånge inuti.
Och jag älskar det. Jag älskar hur Bane har blivit en ikon i Batmanfilmerna som kommer leva vidare. Han är inte bara ett misslyckat muskelberg i trikåer som försiktigt rör sig förbi kulisserna, i och med Dark Knight Rises fick han strålkastarljuset rätt i ögonen. Batmans fulla uppmärksamhet. Och han trivs så bra där.
Det är där Bane hör hemma.
Jag tänker för övrigt inte skriva något om själva filmen då jag med säkerhet kommer att totalspoila. Den må inte falla alla människor i smaken, men den är otroligt sevärd.

/slut på fangirlssqueakande/

Tisdagscravings//"I'm on your schedule, captain."


Drömmer om alienabductions, rymdkapslar, sjunkande ömma satteliter och söndriga stjärnkartor. Steampunk-kaptener utan ansikte och knäpptysta iskalla månar. Vaknar helt utmattad och det stormar utanför fönstret. Hunden spretar med benen i sin tygpöl och knorrar till varje gång en gren raspar över glasrutan.
Längtar till hösten så mycket att det värker nu, och blir lika glad varje gång ett studentrumserbjudande singlar ner i mailkorgen.
Idag är dock den dagen man väntat på sedan 2005. Då Batman Begins eftertexter rullade över bioduken och man visste att den här obeskrivliga historien en dag skulle få avslutas lika dramatiskt. Trilogins slut visas ikväll på Rigoletto. Med min barndomsondska som huvudskurk. Bane är kaos.
Och jag är nästan hysterisk av längtan.
'
Gjorde för övrigt en smyckeshållare/ringsamlare av lite vitlera jag hade över. Blev helt okej, var dock inte så formbart som jag hade hoppats på. Bortskämd med terracotta.

Jalapeñopoppers//"And his laughter was a question she wanted to spend her whole life answering.”


Bästa festivalen på länge. Sov i fem-mannatält, ("sov" är dock ett opassande uttryck då ingen egentligen gjorde det), hoppade sönder kängorna i sanden till fantastisk musik, låg i gryningsångande daggigt gräs och lyssnade på Queens of the Stone Age, köpte oändliga mängder varma langos och kanderade äpplen, bruna frukostpåsar med frallor och apelsinjuice. Drack alldeles för lite vatten och alldeles för mycket kaffe. Grinade under Anna Ternheim och Thåström, dog lite under Clutch och blev totalt nerkärad i Kaizer's Orchestra. Återupptäckte min sommaröl, Breznak. Dansade i ösregnet till Kent och de kämpade fram låt efter låt trots den hårda vinden och dyngsura kläderna. Vaknade med hela tältet fyllt av vatten och sprang omkring som myror för att försöka torka allting på tälttaket. Var lagom vissna på söndagen och sov hela bussresan till hem.

Ludo blev betuttad i Green Man.

Dessa patriotiska damer väntade på mig när jag kom hem.

Och har klippt mig golfpegs-kort, kråkbobilden ovan är tagen innan men har inte vågat ta någon efter-bild på mig själv än då jag helst skulle vilja gå runt med en papperspåse över huvudet. Men det ger sig.

Och har enorma cravings att åka till Nordamerika eller Alaska just nu. Vill hyra en bil och bara försvinna ut i sensommar-urskogen och andas barrig jord.


Och herregud igår kom ju antagningsbeskedet. Hade förberett mig på att packa kappsäcken till Uppsala i höst men kom in på mitt förstahandsval. Min drömutbildning. Det arbetsprov jag pillat med hela våren blev godkänt. Kan inte formulera mig ens om hur glad jag blev, det nedanstående beskriver det rätt bra då jag ugglade framför datorn halva natten i väntan på besked.





Nu blir det en sista arbetsvecka innan jag tutar till Eskilstuna och glor på lägenheter. Löjligt exalterad.

Blua


Intimacy is when a person is to you what your favorite song is to you on a lonely day. It’s a bus ride you take by yourself to a place no one knows you’re going, and you just so happened to have the right amount of change in your wallet pocket. Intimacy is the brief seconds between making a wish and blowing out your birthday candles. Intimacy is a silence you share and engrave between fingerprints, it is the time stopping fire that ignites when you kiss the lips of the person you love. Intimacy is when you take a breath in the middle of a phone call with a long lost friend. Intimacy is your reflection when you get out of the shower. Intimacy is those moments you can’t fake.

Vackert skrivet av en av de bästa av tumblrprofilerna.

Honeybadgers//"He knew why there are things, endless things, like the Antithesis of Ahab and his whale."


Nu är jag hemma från borta-i-ingenstans-äventyren. Intressant hur jag alltid lovar mig själv (och er) att ta bilder, men så tittar man i kameran efter en långhelg och hittar EN bild. Den ovan kan ju inte summera hela konventet, turligt nog fanns det proffsiga vänner på plats som dokumenterade de mest känslosamma ögonblicken.


Det var artister, cosplay-SM, tv-spelsturneringar, nybakta bullar, spontandans, sockersöta flickor i tårtklänningar, uppträdanden, regnvåta hårspayrsfrisyrer och gråtrinnande smink. Jag kände mig som sexton år och japandyrkare igen och kunde inte låta bli att fingra på carcass-skivor och dödligt vältecknade manganoveller.

Hade världens bästa arbetsteam och jobbade hela dagarna även om jag egentligen skulle ha gjort annat. Glömde bort att äta och var sådär lagom sliten när jag scannade prislappar och letade reda på borttappade böcker. Men allt var riktigt underhållande. Avslutningen var en gråtfest, eftersom detta var det sista konventet så var det extra känslosamt då man såg folk lova varandra att aldrig skiljas åt med pannorna tätt ihop och hjärtat trasigt intill.

Efter många nedpackande, städande, kravallstängelssläpande timmar senare avslutades kvällen på restaurang med ölkannor och mer gråtskratt och vingliga nattvandringar. Tog sista tåget hem och sov konstant i två dagar.

Sedan åkte vi på släktfirande i Dalarna.


Hamnade i vilda diskussioner, sjöng ryska snapsvisor och myste med luddiga små kattungar. Kusinen och brorsans flickvän stampade igång den ena melodin efter den andra och D lånade en gitarr. 

Tittade på några av kusinens muskelstinna skygga dyrgripar.

Och åkte till den mest stillsamma plats jag känner till. Inte en människa eller tillstymmelse till el och rinnande vatten. Var så tyst att myrornas knastrande nästan kändes öronbedövande. Mustaschkatten (hunden) lekte säl och dök efter pinnar medan vi vandrade omkring på den övergivna järnvägen.

Träffade på en fjolårskalv som inte riktigt fattat än att man ska hålla sig undan från människor. Stod med fuktig nos någon meter från bilen och verkade nöjd över att få lite sällskap.

Har även hängt med underbara människor.

Fann den bästa av skålar i en liten affär som jag ska inviga någon dag framöver. Allt smakar lite bättre inuti en flinande skalle. Och nu panikpackar jag inför Peace & Love imorgon. Ser mest fram emot Clutch och Niki & The Dove men ska även bli fint att få se Thåström och hjälten Billy Idol. Tillbaka på måndag.

(Fotografer av Uppconbilder: Hampus Andersson, Katrin Unge, Carl Oscar Photography, Jana.)